Eftersom jag blev ledig igår lite hipp som happ så kliar det i tågfingrarna idag! Efter den stora snöflingans ankomst blev det generalknããs med tågtrafiken denna dag och det står trasiga/försenade/ledsna tåg lite här o där.. En stackars förstaklass-lingon-o-blåbärsvagn blir dumpad av sina andraklasskamrater i Kristineberg Katrineholm Kristinehamn(Khn) av nån elak anledning. Jag signar upp för en räddningsaktion! Det är meget trångt på spåren, Tågklarareriet är meget deprimert & opptatt så det ser inte ut som om aktionen kommer bli av. Jag behåller morgonrocken och tofflorna på, grejar en kanna bläck till..

Klockan tretton-trettio får jag GO för operationen! Fordonsledningen vill att jag ska avgå från Cst senast fjorton-trettio med ett lok hämtat från Hagalund..    Jag inser raskt att detta inte är rimligt och frågar om jag kan plocka reservloket istället. Ett annat alternativ som gavs var en passresa till Hallsberg där man då skulle skotta fram nån gammal Rc3:a för vidare färd till Khn.. Klockan fjorton-nollfyra står jag, fullt påklädd(?), i orderrummet på Cst och inväntar skrivarhostningen som föranleder körplansutskriften. Väntar. Väntar.. Tåg-o-kratin jobbar tämligen långsamt en sån här dag, till slut får jag ändå ut min körplan och beger mig ned till reservloket.

Körplanen blev ändrad till fjorton-femtio men när jag var klar att rulla var klockan femton-nollfem istället pga. den försenade körplanen. Då har jag ännu inget tågnummer tillbaka till Cst ännu! Hmm..

[spår?]

Lämnar Cst med 1370 söderut. Sth är satt till hundratjugo, retardationen en bit under hundra. Tyfonen har samlat snö hela natten och har nu ont i tratten. I jämnhöjd med Sst får jag till ett ljud som en hoppskvätta ur den vilket duger för att få folk att flytta sig från plattformskanten, därefter låter den mest som en tågvissla i ett par kilometer tills den skärper sig och börjar bröla igen.

Hytten jag kör ifrån har fel på värmen! Det blir snabbt snorkallt därinne! Jag bolstrar värmealstringen med hög volym på stereon och kokplattan! Lite bättre..

I Hallsberg håller jag på att förgås av hunger och funtar på att stanna till lite snabbt för en varmkorv. Dock har Hallsbergsfjärren denna gång lagt grönt rakt igenom (?)     Jag vill inte trilla av deras good-list så jag piper vidare.. dammit..

Väl framme i Khn så får jag börja med att växla ur vägen för en grönmålad Rc som minsann skulle ut!

Där stod hon, med felaktigt påstådda slag/krossskador på hjulen. Dom hade tjudrat henne mot en TågAB-klappdörrsvagn och dom delade på lite tågvärme i kylan. Blev lite sugen på att norpa med mig klappdörrsvagnen till Hagalund som ett busstreck liksom, men personen jag pratade med från bangården var alldeles för snäll för att busa med. Min nya körplan låg färdig inne i vagnen och alla växlarna fram var lagda redan. Jag kopplade till och från samt gjorde klart för avfärd. drog även fram en vagnslängd så klappdörraren kunde komma åt tågvärmeposten som jag kopplade den till sedan. Lade ut den där släden igen som syns i bilden ovan, passade på att tjonga mitt kepsförsedda huvud mot koppelkroken ordentligt på vägen ut, bara för att.

När jag kollade på Körplanen och Klockan inser jag att jag har varit fasligt snabb och nu har en timme på mig att nosa upp en korvmoj! Succé!

Hittade en Statoil där jag raidade samtliga tjockkorvar från grillen. Fick tjejen där att lägga dom i en låda, utan bröd eller kladd samt betalade med småmynt jag grävt ur loktendern ryggsäcken. En riktig Blues Brothers moment indeed.. Brände tungan sådär sagolikt (wile-e-coyote) mycket på kaffet jag även slantade upp för.

Lämnar Khn i tid och påbörjar min hundra knutars framfart till Hagalund. Jag tyckte hundratjugo tog får-ääver att komma fram.. tänk igen muchacho. Nu vet jag lite mer hur gods-jockeys har det..

Denna hytt (den andra alltså) fungerar värmen i. Kan man säga. Jag slog på både kaminer och fläktar när jag lämnade Cst eftersom även den hytten var kall som ett sälarschle.

Det enda som saknades var nog en skottkärra makadam, en fänsy träslev och lite björkris för att göra bilden rättvis! Eftersom hyttfönstren hade frysit fast så fick ett par oväntade plagg tillbringa lite tid på galgen..

--

I Hallsberg (?)   Lägger dom mig på sida, in mot spår fyra. Jag glömmer bort att det är ytterligare en växel längre fram och stannar vid grönblinks-huvuddvärgen istället (rakt framför mig i snöyran ser jag endast en stoppbock). Får tag på en person på fjärren som utrycker sig något oklart om omkörningar och tågmöten.

Blir omkörd av en X2:a och ett godståg (jag är såå högprio just nu) för att senare få grönt för vidare färd..

En helt orelaterad (nåja) grej var att tyfonen i denna ände lät ned-höger brunstig! Blev rädd att älgarna skulle börja demonstrera om jag fortsatte tuta..

typ tre timmars körning senare ankommer jag Hgl och smyger ut loket till lokverkstan där jag    fulparkerar..

Innan jag gick i säng igår tränade jag på hotellgymmet som satan själv så jag skulle slippa ligga o snurra i sängen hela natten, för en gångs skull!

Det funkade, nu var jag alldeles för ledbruten för att orka snurra mycket, jag låg o stirrade mest istället..   

Samma två vagnar som gårdagen skulle köras till Sandviken och tillbaka, säjm drill - säjm näjm..

Det fanns nu friskt med lapp-mögel både här o där. Har glömt den där känslan när man omväxlande halkar och snubblar över hemliga strukturer under två decimeter pudersnö..

Båda enheterna verkar ha sovit gott så jag förbereder avfärden upp till plattformarna, får vänta på en Regina som vanligt..

Reser till Snv med mina ombordare, skämtar lite om våran Coradia. Prickar precist min stoppunkt så flest antal dörrar ryms på den alldeles för lilla plattformen!

När jag lämnar Snv går tåget i nödbroms och ATC begår seppo-ku! (finska varianten)

Denna gång är det inte bara att stänga av och köra (läs kap. "skaka galler" alt. "Sveriges största tågkatastrof") utan jag börjar med att försöka stirra ut lådjävlen en stund. Detta fungerar inte (?) utan jag behöver en ny strategi..   

Inte nog med detta, ett flertal andra system började kaskadkräkas plötsligt! Jag börjar med en batteriresett..

När allt är igång har jag nu inte längre någon kontakt med den bakre enheten. Gör ett utrop om tekniska problem och pratar lite med mina ombordare. Mina chanser att få äta frukost blir allt mindre, suck..

Går till bakre hytt på främre enheten, multar isär.. Som vanligt får jag inte loss på bromsen utan måste hoppa ned vid kopplet för att dra i handtaget för att sedan ändå inte få loss den.. suck.. Gör lite andra åtgärder och bromsen lossar. Kör ihop igen och tar mig till den bakre enheten för att starta upp den/kontrollera fallna dvärgbrytare. För att göra detta måste man virra runt lite planlöst och öppna märkliga, hemliga skåp. Denna gång gjordes detta under överinseende av mycket förstående och lugna resenärer.

Jag hittade några fel som gått sönder som jag o-pajade för att sedan ta mig tilbaka till hytten närmast Gävle för ett uppstartsförsök. Denna gång lirade allt riktigt otroligt bra och jag rullade iväg mot den röda signalen för att kolla vad ATC skulle tycka.

ATC avlider återigen på samma vis som tidigare, tåget nödbromsar. Jag vågar denna gång inte kvittera bromsen i ATC-panelen utan försöker även denna gång stirra ned den istället, med tidigare känt resultat.. Nu ringer jag driftstöd, får tillstånd att köra till Gävle utan ATC. Då kvitterar jag bromsen samtidigt som jag sträcker mig bak för att stänga av pipeländet.

Efter ett par samtal med ombordare och fjärren, rullar det nu tomma tåget mot Gävle i den svindlande hastigheten av åttio.Eftersom det är generalfel på en massa system (återigen) fungerar inte hastighetsmätaren!(?) Den viftar lite mellan hundra och hundratio så där drogat (även vid stillastående). Det lyser även en arg röd fyrkant därinånstans bara för att understryka hur sjuk den f.n är.. Tur att GPS:en har fungerande hastighetsvisning, ATC är ju avstängd!

I Gä möter jag upp den förare som skulle löst av mig och tillsammans åker vi ned till Maxim för lite omväxling.

Tur att det har snöat så enormt att man inte ser ens om det ligger en växel framför tåget!

Efter en hel del sopande och pulsande/snubblande/halkande så är den trasiga X40:n nu sist i tåget, med avstängd ATC. Vi får ett nytt tågnummer till Stockholm, som vi inte åker på. Än. Jag anser att en frukost är en viktig åtgärd innan avresan! Mitt i den ringer den andre föraren eftersom han låst sig ute från hytten och det är kallt. Jag tippar i mig återstoden av det jag hunnit få i mig och beger mig tillbaka till tåget. Strax därefter lämnar vi Gävle för den här gången och beger oss mot Cst.

--

Alla växlar mellen Marma och Salsta verkar ha dött och pappersfloden utökas med en hel del blanketter såväl som arbetstid. Väl framme i Cst och spår fyra hoppar min kollega av för att sätta sig på en X2:a mot Linköping (dit min X40 egentligen skulle ha gått).

Jag rullar iväg mot Hagalund istället. Väl i Bajset dör hastighetsmätaren och GPS:en.

men ATC:n har en egen hastighetsindkator som jag snabbt rattar fram.. mig lurar ni ikke! Ikke säger jag!

Chefen ringer och tycker att jag gjort tillräcklig skada för ett tag och erbjuder mig att vara ledig imorgon!(?)   

(nja, jag hade en s.k blankdag då, samtidigt som det är överskott på förare. Men det är roligare att skriva sådär)  

Nästa jobb? Tror det blir om några dagar och till västerås, faktiskt!(?)

Körde till uppsala.. schpännande liksom..

När jag ska lämna U så få jag inte grönt och fjärren meddelar att det finns en beläggning. (?)

I andra fall skulle , t.ex tandläkaren, tagit fram borren, en sådär läskig sond eller citronblästern(?). Stockholmsfjärren tog fram en blankett.. Dagens första tryck på den röda ATC-knappen, ja..

Passerade Rosersberg i god hastighet och gav därav årets första plattformsmulning a-la niovagnars loktågsms@160km/h, på lite hugade resenärer som trodde att mitt försenade Uppsalatåg minsann var en trevlig o go vitblå Coradia Lirex..

Vid Marabou hade ett rådjur mycket riktigt fastnat mellan det ny-uppsatta viltstängslet och mitt spår, sprang som besatt för att komma undan min hundrasextio-virvel-framfart.. hmm.. Tror den klarade sig, dock såg jag bara vitt i backspegeln..

I Hagalund tog en förarlegend över ett av de tågen jag skulle skyffla till Cst, plötsligt hade jag en tvåtimmarsrast och ingenstans najs att spendera den(?)

Tog mitt nästa fordon från Hgl till Cst, parkade på spår sjutton där jag bytte ände.. Missade att kontrollera dörrförregling och en hord resenärer smet ombord, tog plats nånstans i vagn tre..

Fordon?

X2 såklart, denna gång skulle det köras norrut från Cst!

Kallt och bitande på plattformen, släppte in de övriga resenärerna så fort mina ombordare fått lite koll på bistroinnehåll och förstaklasscarts.

Länge sen man körde ned i pendeltråget förresten.

Fyfan va najs att räjsa manövervagn! Dock en mycket tråkigt sträcka mellan Uppsala och Gävle för ett fordon med en sexa på överskridande = 200 blås genom det allra mesta, även kurvorna.. passade mig alldeles alldeles utmärkt.

Dagen fortsatte med ett par enheter X40 som ville åka till Sandviken och tillbaka, tror vi hade sju-tio kunder med oss dit fördelade på två hela enheter X40..   Tomtåg tillbaka..   

Ungefär i jämnhöjd med Gävleplattformarna  dör  ATC, tjuter otröstligt samt lyser med den röda-lampan-of-death!

Jag stannar (va, är det sant?) och stänger av eländet för att köra utan in till Maxim, eftersom jag ser nästa huvudsignal som har "rörelse tillåten" i växlingsdvärgen.

Parkerar eländet på ett ledigt spår, vrider upp en rolig äggtajmer-funktion och tar mig sedan till hotellet..

Fan, detta var tider det. Den gamla onda tiden då X2000 gick i nästan trehundra:

Och såg ut som en Kikuyu Colobus..

Det var tider det..

Åkte ett sånt där pendeltåg till Solna, drog på mig refläksvästen och tog en hike till bagarhundsedpån..

Mina nyköpta kängor visade sig inte vara några bromsskor inte, dom satt som gjutna och var ap-sköna. Lite M90-gympaskorskänsla liksom. Vi snackar även ECCO!(?)

--

Hämtade upp en X40 som skulle åka till Ljusdal, lämnade denna till en hugad lokf med välstruken skjorta på ett av säckspåren..

Min gamla loktender ryggsäck har gjort sitt redan så jag hämtade en ny hos nerdservice. Jahopp, där gick en epok i graven.. den nya väskan är nästan snygg och en bit mindre, nu slipper jag kanske vältrisken som var tämligen överhängande med den förra  

--

Vänder upp två X40-enheter på Charlesburg och blir bortglömd av fjärren, inte en gång utan tre gånger!

Vilket innebär att jag även blir omkörd där jag till slut parkerar på spår elva, inte en gång utan ytterligare fyra gånger!

Tydligen något spårledningsfel i Sst som jag även gör ett hyffsat oproffsigt och ospecifierat utrop om. Dock lägger jag till att jag strax skulle köra riktigt rackarns fort när vi lämnat Stockholm så vi inte skulle bli så rackarns sena..

Tanten-i-taket har nog slut på Läkerol eller något så jag får göra alla utrop "la manière du ninja" vilket tar bort alla mina hjulkäppar när det gäller bromspunkter efter resan. Kan säga att jag bromsade lite väl tidigt in för vissa stopp..

Koppelkåpan började spöka i hög hastighet, vid möten odyl. Ytterligare en jätteljus blinkande lampa att bli bländad av i mitt plastmonster till förarmiljö, grejjt..

--

Vi lämnade Arboga en minut efter tidtabell pga (tack vare?) en extremt kort vändtid.

Jag proppar ut huvet genom korvluckan vid Kungsör, som jag brukar. Jag observerar en ung man med sånadär svarta mysbyxor och en likasammafärgad hoodie som liksom smyger omkring på plattformen. Han verkar hålla sig ur sikte för mina ombordare med flit och rör sig sakta mot den gaveldörr som är längst bort från avgångssignaleraren, ergo närmast mig. Så fort han upptäcker att jag tittar på honom rycker han till och stannar tvärt, påbörjar ett försök att se oengagerad och slöslapp ut. Börjar spatsera lite långsamt, gammalgubbmässigt, på stället sådär för att strax därefter inse hur fånigt det måste sett ut. Sedan tar han sats, springer mot det halvkorta rörstaketet och hoppar över, lite oplanerat halvklumpigt.. smyger iväg, låtsas som att det regnar.. Fan, jag har ju duschat idag!(?) Dock behöver jag kanske klippa mig men ändå!   

--

Dagens sista jobb är en passresa med en Falun-X40 som ska multas isär i Uppsala. Jag ska köra den avmultade, bakre enheten tillbaka till Hagalund via Solnatunneln..

Det är tio minuter av kontrovers och ständiga högtalarutrop om vem som ska sitta var och på vilken våning innan vi rullar iväg. De två enheterna är proppfulla, jag har tagit plats i den hytten som jag ska av-multa ifrån. Det blir nå knaas med dörrsignalerna så fort jag aktiverar min hytt, mina dörrar går igen! Mitt i folks avstigning, kan jag tillägga.. Får via denna blogg be folk om ursäkt för coradians dåliga sätt, måste ha klämt tio-femton människor på samma gång med mina tre dörrar innan jag noterade den släckta "öppna dörrar" lampan. Ingen skällde på mig dock(?).

Som vanligt får jag inte broms loss efter avmultningen och jag får fundera.. Dock kommer jag på baltazarlösningen denna gång, rusar ut för att dra i det där röda handtaget på kopplet för att stänga koppelventilerna. Broms loss! Fan va jag e bra! Host.   

Min kollega drog sedan vidare mot falun och lämnar mig ensam kvar vid den, nu spökligt tomma plattformen.. Hu..

Drog iväg mot Hgl i X40-fart! Rackarns va wicked det skulle vara att köra X40 på Uppsala! Maj gadd, knappt trettio minuter till U, tag plats!

Stannade i Solnatunneln, bytte ände.

Körde ned och ställde av på ett lämpligt spår.. åkte hem.

Är jag inte ledig igen imorgon?   

Ledig, passade på att shoppa lite skor odyl. Märkligt det där att när jag väl kommer iväg för att shoppa så blir det alltid dyrare än fruns rundor?

Sedan har jag hittat mitt nya kall på byggfronten! Dyklampa någon?

Har en massa jag behöver lära mig on DC-DC omvandling först.. sedan ska det svarvas och fräsas   

Imorgon blir en lång Arb-etsdag med vissa U-lägliga och påpassliga resor(?)

Tror jag somnade halv elva ungefär... Dock så vaknade jag klockan kvart över tolv av nåt konstigt ljud (skrik o bråk i korridoren?) och kunde inte somna om... Fick iallafall ett par dieslar som sällskap på småtimmarna

Bilden är välfokuserad om man jämför med hur skarp jag var vid tillfället.. Dessvärre pep dessa bullerburkar iväg lite senare för att lämna mig i o-mysmullrig-tysthet.

Klockan fyra pep klockan och jag inser, eftersom jag faktiskt vaknade, att jag måste ha somnat till slut, där vi tvåtiden. Jag känner mig ovanligt kudd-o-fil men samtidigt väldigt allting-annat-ofob!

På Maxim står mina två X40-enheter, dom är pigga och glada.. jag blir nästan sugen på att blockera ett par dörrar och flippa ned ett par db här o där för att dom ska veta hur många röda ikoner jag har i pannan!

Tar mig ett par extra (trötta) funderare när jag växlar ut mot plattformarna, mja hur låg den där växeln egentligen?

Men varvet till Sandviken går tyst och lugnt till, vips sitter jag i lilla skubben och väntar på LjusdalsExpressen som jag ska köra till Stockholm..

Ankom Cst, ankom Hgl, kom hem, ankom sängen (hemma) där jag tog ur, tog ned samt kopplade värmefilten..

Endast för att bli uppskrämd av postkillen en timme senare..

Då var det dags att återvända till Gävle och snurra runt i en säng,tröstlöst, i sex timmar på ett hotell överliggning!

Var nere till Hagalund och hämtade ett niovagnars sms med två av dom lite mer åldersdigna loken (läs slitna). Vi pratar dock fortfarande Rc6 med sms-mult-möjlighet.

Jag är lika trött detta Uppsalavarv som jag var sist jag hade detta jobb(?).    Det ena lokets HEL-utrustning anser att ett huvudledningstryck på 490 ka-paww är fullt tillräckligt för att få respekt av vagnarnas styrventiler varav det andra tyckte 520 var mer passande. När vagnarna fått åtnjuta det lite mer rejäla femhundratjugo-ka-paww var dom, i Uppsala, inte så värst impade av en liten fjäderfjuns på fyrahundra-och nånting.. Ibland är det dock tur att puckot längst fram råkade hamra på en av chimpans-knapparna, denna av det något missvisande namnet "utjämning". Efter att jag tryckt på knappen var alla vagnarna rörande överens om att storleken inte hade nån betydelse, det är själva rörelsen som räknas (i bromsreglaget)! Titta inte på mig sådär, jag pratar stora luftventiler, rejäla kompressorer, långa ledningar och sånt!! Snusk!

--

I Märsta är det mörkt, kallt o trist.. och fullt med folk som springer än hit osv.. När vi äntligen får igen dörrarna fortsätter springet fast nu vid övergången och jag får tyvärr blåsa trumpeten på en man i sina bästa år som gjorde en klassisk "stockholmare": Springer för att komma ut i plankorsningen för att sedan stanna tvärt, mitt på spåret! Den fortsatta färden blev långsam-spatsering i stilen "Hey! I'm WALKIN' ere!".. Han återupptog sin tidigare spänst och form efter en kort blåsning i trumpeten. Märkligt (googla ordet "farligt") beteende det där.. 

--

Äter min grottlåda uppe på Cst i sällsis med sveriges snabbaste lokförare, no less! Det var även ett flertal andra instruktionsförare där som skulle testa våra två ERTMS-utrustade lok med ett fång sovvagnar emellan, lät kul. Synd att dom skulle åka "fel väg" till Suc.. suck.. Jag lyckas även få beröm från våran största mustasch tillika instruktionsförare och mentor!! Blev riktigt glad!   

--

Passresa till Gävle.. Tåget skulle ha haft fem vagnar, nu hade det sex pga. vagnsbrist (?)(nu är du där igen! snusk!) Jag tog plats i den obemannade och nedsläckta vagnen för en rackarns behaglig (och o-åksjukig) passresa till Gä.

Scandic Gävle, denna gång våning tre med utsikt över bangården... ifall jag känner mig lite ensam alltså..