Godsskada

16 januari 2009 21:56

*Gäääääsp*...

;-P

Allvarligt talat, så har jag aldrig varit någon större anhängare av det där tjafset om hur vissa tåg inte är riktiga tåg, riktiga män köra bara tåg med genomgående huvudledning och alla andra dumheter. I bästa fall blir det bara att jämföra äpplen och päron, i värsta fall blir det bara pantat.

Visst är ett pendeltåg (eller för den delen ett tunnelbanetåg) betydligt lättare att köra än ett långt och tungt godståg, men så kör du ju också på ett mycket mer stressigt sätt, där du hela tiden måste ligga på spänn och accelerera kraftigt, för att sedan bromsa kraftigt och stanna snyggt vid en viss punkt. Kör du så med ett godståg lär du slita av ett koppel, och kör du ett pendeltåg som du kör med ett godståg lär du ha stoppat all trafik i Mälardalen efter en halvtimme, eftersom du segar så mycket. Och vad gäller stora tuffa lokförare som gnäller över spårvagnar: Jag undrar vad de skulle säga efter att ha kört några dagar i gatutrafik, utan signalreglering.

Men visst, det krävs en viss teknik för att köra gods, och jag tror att vi jobbar mycket mer med linjekännedom än vad andra förare gör. Ibland kör man specialtransporter på över 700 meters tåglängd, och då tar det ett bra tag för bromsen att gå till och framförallt loss i tåget, och det går inte att komma runt det på något sätt. Man måste ha koll på banan, veta hur och var det lutar, var hastighetsnedsättningar finns o s v och ligga inte bara ett steg före, utan helst två-tre.

På sätt och vis är kanske ändå korta och tunga tåg svårare att köra. Vissa tåg, med tex stålämnen eller tankvagnar, kan vara fruktansvärt tunga -300 meter tåglängd och 1580 ton vagnvikt hade jag härförleden på ett tåg. Med ett sådant tåg märker man direkt så fort det lutar det minsta lilla åt något håll, och eftersom tåget är så pass kort, så sticker det iväg eller saktar ner så pass mycket snabbare. Det här, kombinerat med att loket ligger i G-broms, gör att man får skärpa till sig rejält och hänga med hela tiden för att inte göra bort sig. Ett kombitåg på 630 meter är så pass långt att man ofta har en bra bit av tåget kvar på andra sidan backkrönet, och därmed reagerar det inte lika snabbt och kraftigt.

Ännu värre blir det om man kör ett tåg som dras av ett diesellok. I och med att dieslarna är så pass mycket svagare än ett ellok, och dessutom har en ganska annorlunda effektkurva, så får man tänka sig för ytterligare. En T44 är otroligt på att segdra -skall du inte över 15-20 km/h, kan den dra i princip hur mycket som helst, och litet till. Men så fort du kommer över det hastighetsområdet tappar den drastiskt i effekt. Att komma upp i 100 km/h med ett par hundra ton i kroken är inte helt lätt, och att då ta sig fram med ett lokalgodståg i Stockholmsområdet bland alla pendeltåg är inte direkt något som uppmuntrar till eco-driving. Och det låter bra när man ligger på fullgas nerför backen i Båghustunneln för att klara sig upp för uppförsbacken som kommer efter! ;-)


/Godsskada

Stormen

17 januari 2009 11:13

Jag gillade faktiskt att köra spårvagn, det bästa var nog att det INTE var signalreglerat.
Har vid ett tillfälle kört en Rc3 med bara några få blockbromsade vagnar, det blev plötsligt jättesvårt att stanna mjukt..