Hemresan gjordes ungefär på samma sätt som ditresan, dock var den så kallade triangelvändningen avklarad "dagen" innan. Vi avgick vid halv-tio-tiden på grund av sent mottagna körplaner, satte av söderut.

Har upptäckt vad övervåningens välvda sidofönster ska användas till: titta på norrsken, stjärnor och dito stjärnfall. Synd att dessa fordon inte kommer så här långt norrut normalt (säg inte det till nån..). Även synd att normalbelysningen är så tokstark att man knappt kan se ut genom ovan nämnda fönster vid en normal tågfärd (det kan du berätta). Tur då att funktionen "avstängning av enhet" samt arbetsuppgiften tjänstetåg/provtåg finnes, gärna samtidigt.

I Ånge blev det stopp, godset ville fram..

Ljusdalsurspårningen hade blivit åtgärdat redan i början av helgen, därför var det bara lite skräp kvar:

Sedan var det tågmöten. Lots of tågmöten. Vi kom in till Hagalund med runt två timmars försening. Vi avvecklade testet, skrev lite papper och gjorde lite telefonerande. min lilla parvel hade ramlat och smällt huvudet så frun hade tagit sig till Karolinska för en checkup. Jag virrade runt lite på olika avdelningar iförd orange reflexväst tills vi fått ett a-ok och kunde åka hem igen..

En fläkt skulle testas.
En gråsugga hade undanstyrts från normal verksamhet och gjorts tillgänglig i Hagalund.
Tre lokförare undanplockats från ordinarie jobb.
Världens (sveriges?) längsta körplan införskaffats.
Hotellrum bokats.
Just för detta ändamål.

Nu var det ju inte vilken liten fläkt som hels utan den stora HVAC som förser hela tåget med tempererad luft. Ska man vara petig så var det inte ens fläkten som ändrats utan leveransmodellen av luftflödet.

Jaja.

Vi lämnade Hgl fyrtio minuter innan körplanen ansåg oss avgångna och riktade in oss norrut. Det som i normal verksamhet var hela körpasset var denna dag en liten snutt. hela resan till Kra (Kiruna) skulle ta sexton timmar, enligt planen. Rackarns vad fläkten leveranssystemetellervaddetnuhette skulle få!

Vi skyddsombud samt alla drabbade från förarkåren hade under en lång tid klagat på att det var ett väldigt drag från HVAC. Nu hade äntligen företaget tagit upp frågan och byggt en testrigg (eller snarare var denna den tredje iterationen).
Testkörningen lät dock vänta på sig så jag tog på mig att själv försöka anordna detta. Ett seriöst linjebokspluggande samt a-jour med SMHI, sedan de sedvanliga isch och körplanen rasslade fram ur skrivaren. hela körplanen var för lång att kunna skrivas ut i ett svep men jag hade haft näsan i linjeböckerna alldeles för mycket för att kunnat glömma orter som Bräcke, nåntingFors och nåntingTräsk. För att ej förglömma alla ditoVaara. Uppdelad, indelad och avdelad kom den snällt ut från skrivaren..

Resan delades upp i arbetstidsmässigt lättsväljda bitar som de tre förarna skulle tvinga i sig under de sexton timmarna.

En del sköna säkerhetsordrar kunde utläsas varav favoriten "Renvarning" befann sig mellan Hällnäs (Hls) och Vindeln (Vdn). Det befann sig en hel del kadaver på platsen vilket kanske hade föranlett ordern. Vad som skulle utföras mha denna var dock oklart.

betraktelser från resan, bildligt menat:

Märkligt nog var vi nio minuter tidiga in till Kiruna Central, vi hann precis hamna ivägen för ett avgående skräptåg från sjöspåren för att sedan ge oss i kast med en icke-slutande växel. Desvärre fick vi inte några rejälare minusgrader under färden utan fick hålla tillgodo med kanske minus femton..

Hotell Ferrum, nio timmar, sedan hemresa..

ja, vad VAR det som skulle ske på måndagen?
det skulle komma att handla om denna individ:

och även denna lilla nätta Körplan:

sedan skulle även "Kra" figurera både här o där.(?)
återkommer..

Ett lyxvarv till götet. Dessvärre blir fordonsleveransen senarelagd pga dålig kontakt med ledning i Häggvik.. Dessutom plockas det bakre loket bort när väl ekipaget ankommer Cst. Tsk, tsk.. Men sex blockbromsade vagnar krönt med finlok är definitivt inget man skämtar bort. Det var nu åratal sedan man körde denna sträcka/denna konfiguration (känns det som) vilket ger utdelning i ett spännande val av bromspunkter. Lyckas ändå aldrig misslyckas helt med plattformsankringarna ändå, konstigt nog..

Är halvt slut när jag ankommer spår nio i Go: för att äta lunch. Det jag sysselsatte mig med på kvartstiden kommer i ett (antagligen toklångt) annat inlägg (med massa bilder, även detta antagligen).

Tåget drogs ut, trixades med. Loket tejpades fast i andra änden och sedan satt jag plötsligt i den tidigare bakre hytten inväntande gröna lampor.

Inga djur hade plogsug, inga X2-moduler beslöt sig för att hoppa ur (hade inga med mig), inga tyristorer ville tända igenom, inte ens kontaktledningen ville peta hål på humöret taket denna dag.

Najs!

Kommer fram till Cst med två gröna minuter i 'appen, slingrar mig ned mot tuben..