Hej kära blogg, har inte skrivit här på väldigt länge. Livet tenderar att komma i vägen.
Jag läste en annan blogg via Facebook som tog upp en tråkig del av lokförarnas vardag; påkörningar.
(https://lokforaren.wordpress.com/2015/06/18/trots-tragedin-tack-alla/)
Nu är jag äntligen ute i tågtjänst igen, om än bara för att åter hamna mitt i en liknande händelse. Ni som följt denna blogg vet att jag tidigare varit med om en del otäckheter. Nu åker jag dock som passagerare och i ett bakomvarande tåg, men ändå..
Krama varandra på spåret, glad Midsommar / Storm

Trångt i bajset idag..
(Edit, bild)

Trångt i bajset idag..

[Bild]

Dagens tågdag svek inte. En bra blandning av signalfel och banarbeten gjorde två rader röda siffror. Men rackarns vad länge sedan man körde X2!
En förvirrad ung man som irrat upp på E-gruppen i jakt på hörapparater livade upp dagen. hörapparaterna (plural) återfanns i vagn fyra. Sedan trängdes man en stund med ett trasigt tåg i Karlberg för att sedan rulla ned till C-gruppen. Fikarummet i Linköping var sig likt i alla fall.

Jour-and-fun - dag.
Innebörden blev att dra en gammal R4 som hade fel på det mesta. Den var även fylld med gammal mat som även den börjat gå/falla sönder.
En vända till C-gruppen och tillbaka, sedan var dagen slut.
Ingen kan påstå att man inte är effektiv!
(flyttade även en Rc3 med tillhörande vagnar)

man tittar på säkerhetsordern, man läser körplanen. Man tittar på fordonslistan.
Lik förbannat ropar man ut om stopp i Knivsta, trots direkttågsstatusen.
Den ena ombordaren ringer fram via internkommunikationen, den andra ringer på mobilen. Jag kollar om den tredje håller på med semaforer genom fönstret alt. flaskpost.
Ja, jag fattar.
Jag ropar ut mitt misstag, lägger till nåt om klockslag med lågt avtal uppnådda timmar.
Innan passagen Arlanda ropas det om ankomst men utan stopp och att inte använda dörrarna på höger sida efter vi ostannat.
Ropade senare ut om ett stopp som inte blivit stoppat som även råkade vara slutet på stationerna.
Sedan togs en rödjajna tor Hgl..

gårdagens tågerier handlade mest om vattenpölar. En av dessa gjorde en tvåtimmars försening av mitt Faluntåg.
Folk var vid gott mod ändå tack vare en förträfflig ombordare som kom med roliga utrop lite titt som tätt..
Om man sedan summerar ett utdrag till uppställningsspår så var man på hotellet vid halvtvåtiden..
Efterföljande dag försökte vi köra runt det blöta och hamnade i den västra åsen istället.. (?)

En kväll på Uppsala.
Det börjar lite försiktigt med konstigt plattformsbeteende i Lapplands Kräksby.
Det fortsätter med klassikern "hoppa framför tåget" plojen i Rosersberg, dock inkluderades en färggrann ansiktsmask för lite flärd.
Väl i Tokholm blir jag förärad ett spårspring deux fois! Av två herrar kanske tio år från pension!
Mitt tågmässiga ryggmärgsbeteende vid alla nämnda situationer brukar oftast vara ett stadigt tryck på en stor svart knapp. Trodde gubbarna skulle avgå i åldersmässig ledighet direkt där framför mig på spåret. Gick även ut för att förklara konceptet "platt" för dom.
Sedan kom ytterligare en efterlängtad klassiker: "plattformsfyllan", efter ett samtal med fjärren.
Varför tittar alla så snett på en när man krypkör förbi en plattform i Karlbergs storlek på en lördagkväll? Det var ju inte så att jag hade nedvevat, Fuzzy Dice och solbrillor direkt.
Dom hade tydligen inget bättre för sig. Jag hade definitivt det.
I Knifeville får jag avnjuta bubblaren "den förvirrade (läs förfriskade) tonårsPERSONEN (läs Hen) som har svåra kval med spaciösa koncept som 'på plattformen' och 'i tåget' just som jag befann mig där.
Efter någons tafatta försök till att göra en "hinna före tåget till bommarna" i Knivsta så blev det lugnt.. eller, ja, sen skulle man ju själv ta sig hem, ja.