med förra arbetspasset i färskt minne ville jag förbereda mig bättre inför kvällen/nattens vedermödor, stoppade i sig en rejäl portion blodpudding och packade ned fräscha batterier till tok-lampan.

Tåg femtio till Falun.. Detta tåget avgår snorsent (ej försenat mind you) från (oftast) spår tre Cst och stannar (bland andra) i Uppsala för en avmultning av bakre enheten. (här kommer ytterligare en jobbig kommentar inom parentes, vilken glädje)

Denna gång lyckades jag skylta den bakre enheten som "Uppsala" och den främre som "Falun" för att göra förvirringen än mer kännbar på plattformen. (hmm.. finns det nån bra kod till DDU där slutstationen är U fast man stannar i Arn?)

I jämnhöjd med Helenelund sticker samtliga traktionsmotorer på båda enheterna(?) Rullar en stund för att se om huvudbrytaren även tänkte visa fingret. Detta händer dock inte och jag prövar att beordra pådrag igen, med positivt resultat (nåja). Stannar lite långt fram i Kn pga det hala (!) räl-laget(?) med lite glada tillrop som följd..

Skämtar lite med den assisterande föraren som ska ombesörja avmultningen i U om prospektet att köra ihop suggorna igen om jag inte kommer Ur fläcken.

Jag rullar fram en kort bit efter avmultningen i U, till min ombordares stora skräck eftersom hon befann sig på plattformen utan jacka och trodde hon nu blivit frånåkt. DDU:n ljuger, check.

Inte ett dörr/instegsfel på hela färden till Blg!? Min ombordare hjälpte en äldre dam till sin taxi och sedan fortsatte färden till Fln.

--

Att det kan vara så mycket folk på plattformen vid noll-tre noll-nio på morgonen natten! Dom vallade runt i jakten på en dörr till suggan, spår ett, som inte var låst. Blev lätt påhoppad av samma människor när jag skulle in till rastlokalen och en sifolista.

Strax innan Säter kommer jag ihåg all denna luft som finns i just denna tidtabell, antar en mer nära-vertikal position på svisch-kebaben.

Tillbaka till Uppsala, klockan är väl vid halv-sex - tiden, dag två, kommer in mot plattform åtta där jag stannar vid lämplig metertavla. Plattformen är fylld med folk, jämnt utspridd över hela plattformen(?).

Fick en mängd sura kommentarer från upprörda resenärer som minsann nu fick promenera minst en sådär hundrafemtio meter! En upprörd resenär pekade på den huvuddvärgsignalen som var närmast (nu stod den i kör-fyrtio, varsamhet) och frågade argt vad denna betydde. Jag svarade lugnt med att peka på den närmsta metertavlan och frågade vad den betydde. Förklarade vad den lilla skylten med tre nummer på gjorde för skillnad just här. Fick ett knappt hörbart fräs som svar av resenären som redan var på väg in i tåget. En annan person som var upprörd ville att jag skulle klaga till SJ (?) angående det "ofog" att vissa tåg åkte fram till signalen (??) och andra inte (frågetecken x tre). Försökte förklara att signalerna sköts av Trafikverket och.. personen var visst redan ombord, ja..

Mitt te tog slut, det blev jag upprörd över. Sådeså!

Alla resenärer från Uppsala hann med mitt tåg, vi ankom Cst nån minut efter tidtabell (pga röd signal vid sista Hsi) och jag raglade hem.

Tar emot en brödrost på spår nitton a, en enkel-trea. Den är tämligen övertäckt med is och snö. Lämnar stockholm, riktning norrut. Stannar i Arn för lite fler resenärer, dessa med stora väskor.

Dörrfel.. inte ett sådant utan två. Dessa blir hyffsat kvickt åtgärdade medelst lite välmenande handpåläggning.

Fordonstelefonen (MobiSIR) ger upp! Den frågar nu efter sitt simkort.. Jag är rätt säker på att den här telefonen inte klarar några vattenaktiviteter, därför så vippar jag på en säkring för att starta om den. Hoppas den har glömt sina akvatiska drömmar när den startat om..

I Uppsala var allt frid och fröjd, på ett uppsalat sätt. Intressant att få åttio i ATC när man ska passera de två plankorsningarna norr om stationen.

Salsta = växelfel, fick vänta på mötande tåg för vidare färd på nedspåret.

Resterande färd var relativt problemfri om man bortser från vindriktningen i Skutskär, fifan..

Kommer ned till uppställningsbangården i Gävle, Maxim för en ihopmultning med en X40-tvåa. Här tänkte jag försöka mig på att fixa de två, nu avstängda, dörrarna som hade lite inkontinensproblem tidigare. En halvtimme senare har jag och strömavtagar-upp-pillar-stången hackat bort all svallis på, inte bara mina dörrar, utan även på den X40 som jag precis multat med! Varför inte använda växelkvasten, hörde jag nån fråga? Svaret på detta blir: Visa mig din X40 och jag ska förvisa din kvast, dvs varifan finns den? Jag tittade i verktygsskåpet, det lilla utrymmet bredvid det andra lilla utrymmet där kontaktdonen finns, även i det utrymmet där kontaktdonen finns, bakom varuautomaterna och även i det skåpet som innehåller ingenting.. suck.. Det blev jag och strömavtagarresarstången till detta äventyr, kan säga att pinnen skämdes över att få göra en sån mundan verksamhet. Jag är tämligen van att skämmas..

Alla dörrar fungerar till slut. Slut är även min rast här i Gä och en upprullning till plattformen påbörjades. För övrigt, vem är det som ställer in armstöden canarie-fågel-stajl som två avfyrningsramper för scud-missiler? Hur kan man sitta så och samtidigt nå körschischkebaben? Mina armar är inte riktigt ledade åt det hållet (än).. ?

I Tierp fortsätter glädjen med X40 i och med ett fotsteg som inte vill lira. Detta blir speciellt intressant eftersom plattformen inte blivit skottad än, jag får åter rycka ut. Ser nästan ut som en snögubbe när jag ska äntra förarhytten igen.. Precis då passar en X2:a på att passera på spåret bredvid mitt, i tvåhundra. När jag klev in i förarhytten såg jag inte ut som en snögubbe, Jag var en sån!

När jag lämnade Tierp stängde jag av fotstegseländena, gjorde nog även ett utrop om just dessa eländen. Mind the gap-aktigt.

I Arlanda gör jag ett klassiskt dubbelstopp när det uppdagades att en av dörrarna nu inte gick upp istället. Ankommer Cst med kanske tio minuters försening till detta:

Dagens fastkörda truck.. Jag och en X2-förare från spår tolv jucksade med samma truck i några minuter tills den bestämde sig för att masa sig ur vägen.

I flempan pajade ännu en dörr vilket gav mig lite step-up motion, eller snarare step-bort dito eftersom det alltid verkar vara den bortre dörren som ger upp.

Södertälje gav en 1UP på dörräventyret, denna gång stod jag på plattformen när ombordaren stängde eftersom jag redan gett upp..

I nyköping blev det en kombo: Dörrfel och växelfel

Stod där så pass länge att folk började kliva ombord förväntandes att tåget skulle gå åt andra hållet.

"kontrollera växlarna" sade fjärren, jag funderade en stund över den saknade kvasten. Gick sedan ut för att konstatera att växeln låg fel.. Fjärren lägger växeln lokalt så jag kan manövrera den från strömställaren, dock utan nån som helst respons. Växelhaveriet avnjöts utanför Kolmården (jo det var även dörrfel där också.. )..  lokf Storm och sketmånga resenärer gillar inte detta.

Gjorde ett utrop där jag förklarade att vi alldeles strax ska köra åt andra hållet en liten bit för att sedan köra tillbaka med en vänstersväng så vi kan komma förbi den heldöda växeln utan att spåra ur eller liknande.

Till slut kom vi loss från Kon bara för att fastna återigen i Åby med samma problem. Detta fick dock en rask GC-person ta hand om medans jag tittade på en röd signal.

Rasten i Norrköping blev ett skämt, on me, sedan var det dags att köra tillbaka till stok-holm.

Denna resa var med lokdraget och därför tämligen problemlöst, ända till Nbt där Lsg återigen strulade till det (orkar inte ens gå in på det..).

Ställde av loket på spår nitton i Hgl.

Klockan noll-två fyrtiofem snubblar jag ned till disken på hotellet och hämtar min grottpåse. Fan, dom har grejat en Gi/Atkins variant på den vanliga grottisen till moi! Najs! Scandic FTW!
Använde högerspaken lite mer frekvent denna natt så tidhållningen skulle bli lite mer tågmässig (i ordets lite mer traditionella betydelse..)
anlände Cst med precis sex minuters före-punktlighet, go o gla.
Nu ska det bara genomlidas den där timmens uppvak och sedan den där timmen med bajstömning/parkering..

Fan, fina gardiner dom satt upp på spår tio-elva förresten, gult är såå inne!!

Men galon? känns lite socki-plast..

Dagen börjar något senare än vad den borde tack vare gårdagens dygnsöverskridande äventyr. Den börjar därmed nere i Hagalund, med en skolklass växlare från götet som fått utbildning på gråsuggan. dessa ville åka med till Cst, jag välkomnade dom ombord samt beklagade / önskade dom lycka till med 'suggandet.
Lämnar Stockholm med en DDU som är helgrön!?  
I malmsjö pajar en mellandörr samt en traktionsgrupp. Pust, blev rädd där ett tag. Kändes lite overkligt liksom..
Lite senare börjar linjespänningen fluktuera med resultatet att huvudbrytaren hoppar ur, vafan!? Satsade på (hoppades) att det bara var bygelstuds eftersom jag inte kunde notera nåt knââs med kontaktledningen. Det hele lugnade sig senare och jag rullade in i Lp med några o-röda minuter..
Jahopp, rum 911 på frimis då.

Det är halt. Så pass halt att driven går upp i "hel ventilation" lite då och då för att kyla efter de uppvarvande/slirande motorerna. Det är dock inte så halt att det påverkar tidhållningen, jag blir alltmer tidig. I Finnerödja tutar jag på en svartklädd blingad gås med konstig näbb som hänger innanför säkerhetsutrymmet framför mig.. Tycker det där uttrycket är rätt kul, säkerhetsutrymme alltså. Nog för att "tjäderhona" är tämligen skoj, men det namnet innebär inte riktigt samma paradox som det tidigare ordet. "För bästa säkerhet, håll dig borta från detta utrymme"-roligt.. Eller också vet jag inte vad jag babblar om, som vanligt..   

Ankom götet utan något övrigt schpännande strax innan tidtabellen, kan inte riktigt vänja mig med dagar som bara flyter sådär pär-fekt, nåt knas är det (med mig). Tog mig till råjall för en tupplur....Alltid lika fint det där hotellet, nu med julpynt!

Telefonen ringde nära-konstant under min tilltänkta paus, den fortsatte ringa även när jag skulle ta nästa tåg i besittning. Nu ringde föraren från det tåget jag skulle ha. Detta tågsätt hade en läckande luftfjädring i driven.. Hmm.. Spindelsinnet börjar pirra lite..

X2:an har även sånt där roligt jultomteskägg.. (siitkamera)

Stannar i Alingsås och Skövde utan något mer än lite varningar om Msr:er och Nsr:er.
I slutet på Älgaråssträckan börjar det blinka gult, orange och rött i tablån, FIS:en presenterar lite kryptiska meddelanden om dragna nödbromsar, lång gångtid på kompressorn och spridda slangbrott! Bromsen går till, försiktigt till en början. Bromsen går inte att kvittera/överbrygga och till slut är tåget försatt i full luftbroms, jag slår till bromstrycksvakten med pådrag för försöka mildra rycket när ekipaget kommer till stopp. Hmm, att det gick inte att kvittera/överbrygga betyder att det inte är nån dragen nödbroms. Dammit..  
Gör ett utrop för att förklara det plötsliga stoppet och skälet till det. Pratar med ombordaren, har han noterat nåt blåsande mellan nån av våra vagnar? Kanske lite mellan vagn ett och två? Huvudledningen töms helt på under tjugo sekunder, när jag testar, vilket dels tyder på en hyffsat stor läcka och dels betyder att jag får svårigheter att hitta den innan kompressorn ger upp och strömavtagaren ramlar ner. Ramlar den ner har vi gått från en lite trist situation till en allvarlig-frysa-ihjäl - situation ganska raskt..
Går ut till förstaklassvagnen för att titta lite på den eventuella läckan. Kryper ned under tåget där jag inte kan konstatera nåt slangbrott? Tittar även på vagnen närmast bredvid utan ett konstaterande(?) Avaktiverar manövervagnen, går mot driven för att aktivera där. Öppnar en dörr mot skogen för att lyssna var/om det läcker. Det hörs ett pysande/blåsande nånstans! Jag rör mig bredvid spåret mot driven, ljudet tilltar..

Det är driven som blåser, nånstans i boggiehöjd. Jag går upp och aktiverar. Kliver ut o tittar in.. Ett flertal slangar hänger och dinglar under X2:ans drivenhet, fästena har helt sonika spruckit. Sedan följer ungefär fyrtio minuter av uttröttande felsökning och försök till felkorrigering tills det något tråkiga slutresultatet uppenbarar sig: evakuering av resenärerna till nästa X2:a, dock lyckades jag släpa min p-bromsgnisslande enhet till en liten mjölkpall i Gårdsjö så vi skulle slippa en gunde-svan evakuering i mak-a-dammen. Jag och ombordarna gjorde täta utrop för att försöka hålla humöret uppe på alla stackare som satt i tåget. Tror ett av mina utrop handlade om en presentation av en fram-å-tillbakaspringande lätt förvirrad ung man med tveksam frisyr som jobbade på att fixa tågeländet, gav lite glada miner ute i tåget.

Alla bytte till det något mer hela tåget som rullat in bredvid, dörrarna stängdes. Jag fick en kram av en glad (och trött) ombordare som nu kanske skulle få en kort rast. En såndär isande men-vänta-nu - känsla infinner sig när den sista dörren stängs och tåget rullar av plattformen, lämnar mig och en dam med rullväska kvar i Gårdsjö. Känslan handlade om att jag helst velat vara ombord på det fungerande tåget, damen var glad över att hon fått kliva av här eftersom hennes bil stod parkerad bakom knuten (?) hon skulle klivit av i Hallsberg och sedan tagit en dieselsugga tillbaka hit ändå, alltså..jaja, en glad kund hade jag idag iallafall då   (om man bortser från den helt (host) perfekta (tittar lite på naglarna)  körningen till götet då..). Vi pratade en kort stund, tills jag kände att min upp-i-varv - energi tagit slut och jag börjat frysa rejält.

Klev ombord på det nu spökligt tomma tåget, lyckades lokalisera en stackars ensam lasagne längst in i en cart som fick ett kort besök i micron för senare färd ner i min mage.. Satt en stund för att få upp värmen och tankehastigheten igen innan jag återupptog mina förflyttningsförsök.

Det tog mig några timmar (tror jag) men plötsligt hade jag fått loss på alla bromsar som inte skulle vara till och även lyckats testa alla bromsar som jag ville ha fungerande, på ett JTF:sigt sjysst sätt.

Nu vill jag iofs ha alla bromsar i ett fungerande skick men man får inte som man vill nån gång alltid.

Precis när jag är i begrepp att smyga iväg ringer fjärren för att meddela att dom lyckats placera det långsammaste fordonet på den norra hemisvären framför mig: en annan X2:a! figures..

Jag svarade nåt om att ha gett upp vilket genererar lite skratt från en i övrigt rätt busy fjärrorist.. Denna hade åttio som Sth och jag gjorde som jag sade, gav upp. Ställde farthållaren på en lämplig hastighet och korsade armarna för inför en lång färd tillbaka till Cst.

När jag äntligen ankommer Sst får stoljäveln fnatt och vill hissa mig för mina stordåd, bokstavligen. Fantastiskt upplevelse att köra med vänta-stopp i Storkholm Södra samtidigt som en fanatisk stol gör en Alice-i-underlandet.. Jag ledsnade, stannade och ströp den! Även detta bok-savligen i och med en liten kik under fürerbordet..

Rullade även ut eländet till Hgl (ajajaj) där jag fick sjuts hem, klockan var vid detta laget dagen-efter. Även jag..

Måste ha somnat strax innan tio igår.. vaknade strax innan tio idag!

Dagens jobb var en "halvmult" från götet, sen nåt strövarv till Et..

"Halvmulten" betydde att första enheten skulle gå full-furnerad men låst till stockholm vilket även skulle innebära kaffe-stopp! Tur att jag även denna dag framhärdade i mitt eget personliga kaffe-dito. Fyllde teromos med te istället (lamt, jag vet).

Fan, har dom bytt neuman-anläggningen i bakre bistro? Vem är denna LARS.01 kan man undra.. 

Vid infarten till Hr möter jag ett godståg och får ett inte ovanligt halverat hastighetsbesked i ATC som plongar upp i huvudindikatorn lite ilsket. Rött vid plattformen. Den lokala klareraren ringer upp, mitt i det högtalarutrop jag precis gör och ger samtliga ombord lätta hjärnskador (dom där små plastankorna låter förbannat mycket.. och även tämligen illa). Han förklarar det jag nog redan visste om platsen, att vissa växlar hoppar lite när godstågen passerar vilket innebär att andra signaler ändras till rött en kort stund. 

Jag gör ett förnyat utrop efter samtalet där jag lovar nånting om "riktigt fort" osv.

Den bakre enheten studsar med sin bygel en del, hotar med att stänga av sina Msr, Nsr. Varnar för överströmmar i Trl1

I Hallsberg är jag så pass tidig att jag hinner bak till bistron för lite te-på-fyllning och ett toabesök (inte i bistron)

Sedan blir det ett gäng 4H som gör att jag är sen in till Söö där jag stannar riktigt långt fram

Stannar man så här nära huvudsignalen får man balisfel, check!

Det och lite avstigningsbekymmer gjorde trots allt en försening på kanske tionånting..

Eskilstunavarvet avverkades med en nyfylld termos.  mössa, handskar och tröja på samt maxvärme inställd i DDU.. hm..

Dagens hopplock ska tydligen terminera i götet, det börjar med ett tåg från samma ställe. Detta skulle köras till hagalund. Vid furneringen står ingen liten truck o väntar, varken ny eller gammal. Jag orkar inte ringa till trafikledningen eftersom jag oftast blir "först i kön", men aldrig verkar komma fram till nåns telefon..

I hagalund är det frid och fröjd (nåja), ända fram till spår femton i hallen där nästa intermezzo ska påbörjas. "Konsten att trycka vatten på rörliga fordon" alt. "Att göra göra ett trehjulsställ från stillastående med vattentryckarmops", eller "Ja'e ny-o-ställd, har präsis fått min utbildning"..

Växlingspersonalen ger mig framåt, efter en kort stunds stillastående. Jag kollar i min högerspegel, nån pippigul person precis kopplat en vattenslang till en av vagnarna. Samma person står mest och tittar på sin vattenslang som nu mest håller på påbörja en vattentryckartrehjulings-släpning-mot-löjligt-litet-blått-plåtskåp. Jag tömmer min huvudledning medelst bromskontrollern, öppnar hyttdörren och tar ton: "Va FAN gör du!". kliver ur loket och travar bort mot den gulklädde liraren. Växlingsmadamen antyder att "hennes" tågsida inte har några slangar kopplade. Jag är hyffsat surnad vid denna tidpunkt och börjar peka med hela handen på vad, bland andra, hon skulle göra just i detta nuet!

pippigulkillen upphinns, jag frågar ett: "Jaha, hur kändes det där då?".

Han svarar med nåt försiktigt "fölåt..". Jag fortsätter med att servera en riklig portion med säkerhetstänk, (o)hyfs och (o)tänk!

..sedan skulle tåget delas och loket gå i stall.. 

Sa jag att jag tänkte jävlas med kroppen och sluta dricka kaffe idag? Kroppen svarade med att ge en saftig huvudvärk samt den där sköna sengångarkänslan.

Nästa etapp blev det snudd på obligatoriska uppsalavarvet. Eftersom det egentligen var ett tåg till Hellsburg som tog en genväg via spår tre i Uppsala så blev det bara ett stopp i Märsta. Detta brukar ofta följas upp av ett direkttåg till götet, efter en snålt till(bort)tagen rast.

Dagens signalfel i mockba södra bidrog till en mysig stämning vid spår tolv, cst, i väntan på rätt "slått" för vårat tåg..

Efter allsjöns fordon som seegar sig förbi så fick vi till slut rulla iväg, minst lika segt som alla dom andra.

Eftersom det  var direkttåget så behövde vi endast stanna en gång vid en röd signal (gnestapendeln). Vet inte vilken tid jag ankom till Go: men ingen hötte med näven iallafall..

jaha, en hel veckas kurs avklarad. Svår tåg-abstinens. Har dock hört nåt om en Falunfärd på tisdag vid sisodär niotiden, ska bli fett fint!

söker man lite tåg-metadon kan detta lämpligast finnas här:

http://www.idg.se

Tack till Wingman, ja du är en certad tönt i min bok nu    (satan, den där artikeln är ffan mer detaljerad än vårat utbildningsmaterial!)