Förra veckan, säger du? Visste inte att man kunde gå en kurs i att vara förbannad, kan jag säga..

Denna vecka? Mestadels Skyddsuppdrag, ev. en schväng till Fln på torsdag..

Kära dagbok blogg, har varit alldeles för upptagen med att slåss mot väderkvarnarna för att hinna skriva här på senast. Sen har det nog varit ett och annat blöjbyte också..

Gul-lapp-avdelningen på fordonet i bilden ovan har en riktigt obekväm soffa som man kan avnjuta en alldeles för kort rast på(Maxim, Gävle). Motstod en kort lust att försöka felsöka några samtliga trasiga handfat i denna enhet. Låg kvar på soffan bänken och ondgjorde mig över utsikten istället.. jag borde egentligen tittZZZZzzzzz....

Ett märkligt habrovinkvarv till Borlänge där man kör via Gävle och Falun. Och darn-hela-natten!!

Två saker hände:

Ett: jag sov 90% av min tilldelade nattvila! Inte illa.. dock så blev den, när moms och postens avgifter var avdragna, femtiosex minuter!

Två: Inte ett jävla dugg!

Denna bild kan väl illustrera min sinneställning:

Dagens körjobb innehöll både Hallsberg, jädersbruk och även teleportering! Två X40 skulle avgå från Cst mot Götet via Jädersbruk och Hallsber, den ena skulle utgå från Hagalund och då möta upp den andra vid Cst. den ena hade ingen förare, gissa vem som fick det jobbet? Gråsuggan verkade hade blivit avställd i all hast på spår trettiofem i Hgl, jag fick virra runt ett tag för att hitta alla frånslagna traktionsmotorer och dvärgbrytare. jag klämde mig förbi en annan 'sugga samt en stressad X2:a i min något försenade färd ned till Cst och kopulationen med en annan X40.
Den andra X40-enheten var märkligt nog också försenad vilket underlättade när jag, av fordonstrasiga tekniska orsaker, körde in min enhet först till spår sex för att slippa ha min bakre hytt som framtida lidande ledande dito.
Ingen av de två enheterna gnällde så värst mycket över multningen och hela ekipaget lämnade Cst på minuten, SJ-tid..
Dagens Läggesta inträffade i Enköping där det helt glömdes att ett resandeutbyte skulle företas. En saftig (mmh..) bromsning ordnade situationen. någon fick dock en plattformspromenad som denne kommer berätta för barnbarnen i år att komma.
En allsjöns massa stopp senare, både här-o-där, ankom man till H-burrg och det lilla röda rummet med de höga valvfönstren.

Nattåget ankom fem minuter före tidtabellen, jag hann smyga in i bistron för en fylla påfyllning av evak-termosen inför avgången.
Inte fullt lika många stopp senare var man tillbaka på Cst, nu spår elva. Blev avhängd, testade att ringa fjärren för att be om tågväg till Hgl via spår tolv för att slippa sitta en halvtimme och titta på stadshuset. Fick växlingsväg söderut och sedan gröna lampor norrut, ställde av loket utanför hallen.
 
taxin körde fel f-ing tvajs, sedan ankom den för sista etappen innan hemgången..

Veckan började med ett tonsättande nattvarv till/från Linköping där jag som vanligen inte kunde sova knappt nåt på hotellet. Den där timmen man spenderar på Cst i väntan på att alla ska vakna och kliva av tåget är nog den jobbigaste. Kommer ihåg att jag lutade bak ryggstödet och lade upp fötterna på kokplattan då plötsligt en kollega befinner sig i hytten, en timme har försvunnit ur min klocka!? Äljens? Eller trött, ja..

Den lediga dagen mitt i veckan registrerade knappt..

Sedan vart det ett körjobb till Falun, där jag körde Moratåget till Borlänge för att sedan sitta o tjafsa med kollegor från ett konkurrerande bolag medans passresan förlöpte.

Några timmar på hotell, sedan tillbaka till stationshuset och spår ett. Fan, MAX-restaurangen(mojen?) som dom håller på att bygga bakom uppställningsspåren är ju nästan klar redan! Najs.

Fredagen, kulmineringen på veckan, radar upp ett klassiskt Götevarv.

Jag får en felvänd X2:a dit, den har sina skavanker och fel men levererar denna dag! Är några minuter tidig till stoppbocken och drar mig mot hotellet.

Tåget tillbaka är rättvänt, föraren klagar på en maskinrums/hyttdörr som tydligen gått upp i farten!? Tåget är bekvinnat med s.k IC-personal och även totalt och utterligt fullbokat inklusive en rörelsehindrad som ville på i G. Tack vare dessa två bokstäver så har ingen, inklusive moi, utbildning eller ens nycklar till handikappliften! Jag kan förstå att jag, som ombordansvarig, inte har vare sig nån aning om resandestatus/antal eller ens nycklar till ett potentiellt evakueringsredskap!(?) Men att bistrotjejen inte har det heller!      ..hmmm.. Att skratta eller gråta, det är frågan..

En produktionsledare från Götet kommer ned för att schnabbutbilda på eländet! Jag försöker hinta till min serviceledare om möjligheten att förregla dörrarna efter sagde scheef klivit ombord så han kan förevisa liften även vid avstigningen..

..

Vi kommer halvvägs innan förstaklassmadamen börjar klaga på dåliga gångegenskaper. Hmm, vagnen längst bak? Spindelsinnet börjar pirra lite..

"kan du glänta lite på maskinrumsdörren och kolla om det låter nåt där?"

Hon ringer tillbaka för att bekräfta att maskinrumsdörren står och slår med en halvtornado i vindbrus som rusar runt i maskinrummet.. jaja, det var iallafall svalt därinne.. ett telefonsamtal till tågex i Hallsberg och en inbromsning senare så står vi på spår fem med plattform på rätt sida osv..

Dörr-hlvtet fick en generös hjälpning att dels gå i lås (återigen) och en annan ännu mer generös skade-tejpning för att visa mitt missnöje..

sedan hände inte speciellt mycket mer än en försen ankomst till cst, typ femton min..

helg.. nästa vecka tror jag Hellsburgh blir en av slutdestinationerna..

Det var länge sedan man gnuggade buffert med gamle L2. Nuförtiden ser den mest ut som en snödriva..

tåget jag väntar på innehåller ett st stekt Rc som jag ska släpa till Hgl. Det var även en timme sent så jag passade på att smyga bort till kaffespåren för lite personlig svart-kladd furnerng..mmmh.

Får se vad mer som kan hända på en söndagsjour, jobbar förvisso ända till tjugotre-fyrtiofem..

tåg 90057 kom inte alls in till en av plattformarna på Norra ban. Fjärren lät stressad och sur, hävdade att man kunde furnera vid plattformen spår elva istället. Tåget som ockuperade detta spår var sent och vi blev anvisade till spår åtta istället, till alla springande resenärers glädje..

Gjorde några X2-förflyttningar, gick hem.. eh, va?

Två långa svarta streck utan (så lång) vågig linje, några såna där kryss.

Vad kan gå fel?

Efter resan till götet trodde jag att "ingenting" var svaret.. hmm

Träffade på lite gamla kumpaner varav en nere på spår fyra, i färd med att misströsta. Han satt i en gråsugga. Dörrfel. Jahopp.

Jag tog en titt. Precis när jag gjorde det dök Arne Spennare två puGnt noll upp, han hade visst åkt till götet med det tåg jag strax skulle ha därifrån(?) som just råkade befinna sig på spåret bredvid, av en händelse. (hade det inte varit så misstänker jag att min närvaro inte hade varit riktigt så närvarande så nära varande en X40 om jag fått vara nån annan stins)

Desvärre erhölls ingen hjälp där inte (uppföljarna brukar inte vara lika bra som originalet), dock var jag tämligen säker på att dörrarna minsann skulle fungera eftersom tåget nu var tillräckligt försenat (?)

Föraren försökte åter, dörrarna fungerade och med en svårtydd göte-svordom lämnade gråsuggorna götet..

Telefonen ringde, den avlösande föraren undrade vars jag höll hus.. Ajaj, jag hade visst ett eget tågjobb också ja..

Denna X2:a hade flertalet trasiga toaletter och FIS:en indikerade bälgbrott på den bakre förstaklassvagnen och de sedvanliga trasiga vinkelgivarna och accelerometrarna. Nu hade jag juh larvat mig med en gråsugga så tiden blev något knapp för min egen felsökning, dags att prioritera! FIS gnällde inte om lång gångtid på kompressorn vilket kunde (ett kanske alltså) innebära en felindikering från den vagnens dator. Jag tog mig dit, resettade förstaklassvagnens dator och klev sedan ut på plattformen för att lyssna om det pös under en lämplig kjol (inte bruna bönor med fläsk i mameluckerna utan fortfarande i ett kjol-utrymme på X2-madamen).

Inget pysande kunde höras, vilket var goda nyheter. Hmm, vilken sida satt dom avstängningskikarna på nudå? Höger?

Eftersom jag stängt dörren efter mig och dörrförreglingen fortfarande var till fick jag vackert trava på utsidan av tåget bort till manövervagnen.

Lämnade Götet, tror vi avgick prick-på faktiskt. Bälgbrottet måste ha varit en felindikering, bortsett från Korglutningen så var det tomt i FelIndikeringsSystemet. Najs. Gjorde ett utrop där jag presenterade mig och även bad om ursäkt för vissa verbala tillkortakommanden på min plattformspromenad tidigare.

Telefånen plongar till med spridda skurar av "Elfel", "stopp i trafiken" och dylika munterheter. Allt varker vara centrerat till Katrineholm denna dag, synd att den driftsplatsen fortfarande ligger något längre ned på mitt papper..

Ombordarna börjar ropa ut om omledningar och stopp som ska göras i Hallsberg och Västerås. Mina telefoner är tysta, jag sitter mest och förundras över den totalt gigantiska gula månen som sitter strax över spåren sådär lockande.. Wow..

I slutet på plattformen i Hallsberg var signalen mycket riktigt ställd i stopp, jag stannade vid lämplig blå metertavla och råkade släppa på dörrföreglingen..

Serviceledaren (el' ombordperson numero uno) ringer fram för att ge mig mina nya tågnummer och även vilka extrastopp som tydligen skulle göras på vägen runt till Stockholm. Jag surnar till och ber henne säga till den personen på trafikledningen att kontakta mig istället, "eller glöm det förresten, jag ringer dom istället". Som jag sedan ändrade det till.

Gick av tåget och in i rastlokalen/orderrummet för nya körplaner/säkerhetsorder. Jag var först i kön till trafikledningen iallafall, kändes tryggt. Behöver kanske inte gå in på hur det samtalet förlöpte. knappt trettio minuter efter ankomsten till Hellsbär rullade tåget igen, svängde vänster strax efter plattformen.

Rundade Jädersbruk och satte fart mot Västerås, skulle fjärren ringa om en order denna gången?

I Dingtuna hade jag tappat hoppet, plockade själv fram en trettitvåa och ringde upp för att få orderges om stoppet som nu nästan kunde skönjas genom frontrutan. En viss irritation och en ifylld blankett senare stod jag still vid plattformen.

I Kallhäll simmade vi in i ett tjockt pendeltågsstim vilket fick ATC-lådan att pipa lite titt som jämt, hastigheten att gå ned.

Ankom Cst med en och en halv timmes försening, inte illa..

Jag gjorde ett utrop om vikten att nu inte gå åt fel håll när man kliver av eftersom tåget ankom från just denna riktning, ej heller att man använder fel dörr när man går av. (?) Vi ankom spår elva, vilken avstigningssida som var rätt ropade jag även ut på engelska till viss glädje bland dom nu rätt trötta resenärerna. Tackade mina ombordare för ett bra jobb, blev avlöst och satte mig på tunnelbanan. Strax efter avfärd gick tunneltåget i nödbroms och stannade med ett ryck och en duns(?) mitt i tunneln. Den där isande känslan högg som en iller, uh-ouh. Trots att det nu var mer än tre år sedan min sista påkörning så kan vissa händelser aldrig riktigt glömmas bort helt.. precis innan jag var på väg att ställa mig upp för att ta mig till ledande hytt för en ev. förarundsättning rullar tåget vidare.. ingen förklaring gavs.. 

En seriös huvudvärk placerar sig stumt över pannbenet, håller mig sällsis hela vägen hem..