Dagen till ära (lördag?) ska jag till Arboga! Igen..

Endast lite fel på HVAC, sade föraren jag avlöste. Ingen större sörprajs där heller..

Strax efter Stockholm Södra testar jag tyfonen, som jag brukar.. Denna tyfon hade antagligen inte blivit använd på ett tag, alt. alla tidigare förare har hamrat på den! Den hängde sig.. såklart.. Jag stannar. Mitt på Bron.

Det är roligt att försöka föra ett samtal till fjärren samtidigt som man sitter i resonanslådan till ett högtryckshorn.. Höger knäskåp, höger knäskåp, check! Tyfonen avstängd, check!

--

Det är ovanligt att bli sen på denna sträcka, nu fick jag vänta på ett tågmöte i Nykvarn.. Dock blir jag bara fem sen in i Arb.

Ombordaren kommer fram med lite tråkiga nyheter, en olycka i Strängnäsområdet.. ajajaj.. Och mycket riktigt får vi ta en del resenärer från ett annat tåg och blir nio sena från Arb mot Et.

Rullar in i Eskilstuna, plattformen är full med folk. Dom kliver ombord på mitt tåg för att raskt kliva av igen efter några högtalarutrop från ombordarna. Min telefon ringer redan nu var femte minut med förfrågningar om trasiga tyfoner, tågomledningar och så vidare. Jag går upp i rastlokalen för att ta en kaffe, tänker inte stressa upp mig samt att jag måste göra lite pappersarbete. Gå på tryckeriet. Ja ni fattar.. Sedan behöver jag plocka ut nya körplaner för mitt tågs omledning via Västerås då förstås..

När allt är klart beger jag mig ned till tågets f.d bakre ände för en uppstart. Jag frågar alla resenärer som sitter bakom hytten om dom är redo att åka åt fel håll! Att ingen ska få en sörprajs för att jag nu endast kommer stanna i Stockholm. Dom nickar lite förvirrat, jag nöjer mig med detta och går in för att dra igång hytten.

Jaha, plötsligt är man på väg mot Kolbäck istället! Telefonen fortsätter att ringa oavbrutet, jag inser raskt att jag aldrig åkt denna sträcka förut.

Känns märkligt att blåsa nittio genom, vad som ser ut som, en ändlös räcka villaträdgårdar! I nittio!

Ända till Bålsta seglade det på, sedan fick jag rött i en mellansignal. Säkert ett gnälligt (ej snällt alls) pendeltåg

Tiden tickar iväg (som vanligt) och jag, proaktiv som jag är, ringer förvirringen för att förvarna dom om att jag antagligen inte kommer hinna till mitt Uppsalavarv. Samtidigt plongar ett nödsamtal upp, antagligen från rullstolsplatsen. När detta skett ett flertal gånger och utan svar så gör jag ett lite tillskärpt utrop och ber ombordarna kontrollera nödtalsfunktionen i nämnda vagn.

Efter en stund sätter nödtelefonen igång igen, jag kan tydligt höra personer på andra sidan luren som rör sig o andas o sånt (läs "försöker vara tysta"). När ofoget fortsatt ett tiotals gånger till så stannar jag till vid Sundbybergs plattform för att reda ut om det är maskinfel eller något pojk(flick?)streck!

Ombordarna går åter igen igenom hela tågsättet, testar samtliga nödtalstelefoner. Resenärerna blir ju inte så värst mycket gladare av att vi nu står still i Snb, redan femtio-nånting-minuter försenade. Jag lugnar dom dock med ett utrop som handlar om deras säkerhet och hur viktigt det är att dessa system fungerar.

Vi rullar strax vidare, systemen fungerade utan en hicka och *.streck-misstanken återstår.. Dock var det slut med okynnesnödsamtal för denna gången och vi glider in i Cst, norrifrån, med ungefär en timmes försening.

Tåget ska även ned till Hagalund för en toatömning och lite plockstädning/vattentryckning så jag beger mig norrut igen, nu med mitt "gamla" tågnummer. Tåget har ju fortfarande en defekt tyfon i södra änden så jag ställer av detta för ett annat tågsätt att ta upp till Cst. Det blir även strul, inte med tåget denna gång utan med administreringen, så jag släpper detsamma där jag hittat det (nåja jag körde fram en tåglängd, till porten, sen släppte jag det) och hoppar på en X2 som var på väg till Cst. Jag ligger nu på gränsen att hinna med mitt Uppsalavarv men ber dom skicka jouren på det eftersom jag kommer överskrida min maximala sträck-körtid (jag är även sjukt hungrig). Mitt i "lunchen" ringer tågledningen för att göra reklam om det jour-jobbet som nu hamnat på mina axlar. En X2:a står tydligen eländig och bortglömd nere i Hagalund full med mat o dyl, behöver en avfornering.. Tar ut ännu ett set med körplaner och sifolistor, ringer en taxi för färd tillbaka till Hagalund igen.. (?)

Väl vid Nbt möter jag upp med en Lsg-kille i en sån där rolig truck.

Han har ingen aning om nån avfornering, skakar mest på huvudet. Jag ringer någon som ska kontakta någon som ska säga åt nån annan för att få en lirare att sätta sig i ännu en såndär truck för att avfornera mitt tåg. Sedan ringer förvirringen för att tacka för hjälpen med avforneringstrippen (?) samt ge mig tillstånd att åka hem! Jag är bra sugen att bara säja tack för att sedan ta mina lågprofilare söderut-västerut, lämna tåget på c-gruppen liksom..

Det gör jag dock inte och personen i telefonen blir överraskad när jag fortfarande är på tåget, typ en timme efter det skulle vara klart! Personen skulle även kontakta någon som skulle säga åt nån annan för att få en lirare att sätta sig i en såndär truck osv.. check.

Jag ledsnar något och går in i tåget som forneras bredvid mitt för lite kaffe och en pratstund med roliga ombordare från götet.

En halv evighet senare är plötsligt mitt tåg tomt på mat och jag drar snabbt igen alla dörrar för färden mot Hgl och mellanbangården där X2:damen skulle få sig en avställning och lite tågvärme..

Jag brottas en stund med hörlurssladden tågvärmekabeln, sedan åker jag hem.. pust..