Ett pendeltågsjobb och sedan ett ytterligare..

Löser av nere vid spår tre och gör ordning för avfärd mot Uppsala med 842:an ..

Ombordaren ringer fram och meddelar att det bakre loket blåser luft som tokig! Mycket riktigt så går min kompressor hela tiden, jag testar att nöda ur luften ur huvudledningen ett par gånger för att eventuellt övertyga styrventilen på det andra loket om vikten av att lyda mitt lok! Blir ingen större skillnad så jag kliver ut för en 242-meters promenad söderut, enkel resa..

Lagom när jag ankommer har loket slutat blåsa, självlart.. Jag går ändå upp och tittar lite i luftstativet, manövrerar parkeringsbroms och huvudbroms. Allt fungerar såklart u.a nu..

Lämnar Cst sen, ankommer Märsta tidigt ändå. Gör ett Rålls Råyce-stopp i Knivsta tack vare fina gröna signaler.

Infarten till Uppsala är, dagen till ära, bestyckad med en telefon-huvudsignal som hjälper mig att ändå vara en minut sen in på spår ett..

--

Råkade ringa till förvirringen när jag skulle ha två timmars kvartstid(-typ obetald rast) och blir ombedd att hjälpa till med ett stackars havererat lok på spår 19.. jag går o startar upp reservloket:

Lämnar över detta till föraren på det havererade loket samt hämtar ut ytterligare pappersarbete för färden till Hgl..

..fan detta lok har jag minsann kört förut!

På spåret bredvid, stod det inte en äkta bona-fide-rymdhjälte där?

Jupp, use the fåårs lok, let go!

Dumpar 1365 utanför lokstallet lagom till att mina kvartstimmar är slut. Drar mig ned mot spår trettio och kvällens dejt med dö brödrost of maj driims..

Spenderar en tämligen lång tid i Söö, tur att jag har med mig kameran som sällsis.

Väl tillbaka på Cst, efter en vändning på Karlberg, träffar jag på en fabbo som jobbade på Tgoj och som tydligen hade varit med och tagit fram X40! Vi hade kul åt alla franska lösningar samt jämförde lite erfarenheter.

Väl i Söö hade bussen från Strängnäs blivit sen så då blev väl vi det också..

Tillbaka i Cst, jag klurar fram ett "easter egg" från Coradian och får fram detta i displayen samt tillhörande "välkommen ombord på Sj tåg till Hagalund"-glada kvitter ur högtalarna..

dag slut.. jag med..

Fick jag nåt å göra då? Bortsett från en rundgöng med ett svartlok från spår sju hände det niente.. satt framför en dator o fulsurfade i nästan åtta timmar.. Tråkigt, blää, gnäll, gnäll.. Imorgon kommer det att bli roligare!

Eller, vänta nu.. jag ska köra X40 fram å åter till Södertälje hela kvällen.. suck..

Facit sade att jag endast fick en timme och fyrtio minuters sängtid varav kanske en och en halv spenderades medvedslös. Vaknade i exakt samma liggställning som jag däckade och kände mig inte ett dugg pigg, konstigt nog(?)

Kostade på mig en morgon(natt)dusch sedan hämtade jag min grottpåse och snubblade ned till samma tågsätt som jag haft upp, 3313. Den stod kvar och var lika grå som igår, den hade även samma höjd och längd som sagd dag. När man är så här trött är det bäst att vara helt säker, även på såna här saker!

Sedan lämnade jag Falun från det håll jag kommit, två timmar tidigare. Kändes konstigt att åka mot Stockholm åt, så att säga, fel håll!

Bajskaffet sinar i jämnhöjd med Korsnäs och jag funderar allvarligt på att backa tillbaka för lite påfyllning. Hade en misstanke redan från hotellet att deras pappmuggar var ett vansinne ifrån fruktansvärd underdimension!(?) Jag kör nästan hela sträckan bort till Gävle med öppen hyttdörr så jag kan kyla min svårt sömndepraverade lekamen till välgång och hälsa igen.

--

Jag slipper en hel hög med tidtabelltekniska stopp efter vägen (tågmöten, motsv.) och är tio minuter tidig in och förbi Gävle!

Tierp passeras i hundrasjuttiofem samt femton minuter innan min tidtabell! Efter det började det hela bli lite löjligt..

Hade inte ATC gnällt om en massa "0P" så hade notan för Uppsala varit trettio minuter ovanför och bortom tabell-of-tid.. nu fällde jag ut landningställen runt tjugo minuter tidig.

--

Går ut på plattformen vid spår sju för att bättra på mitt morgon-hutter jag samlat på mig hela morgonen, lyckas ganska bra med detta eftersom vi står där och inväntar avgångstiden ganska hmm länge ja..

Rullar in i Cst nånstansch mellan fem och tio minuter innan då jag skulle varit där, skrattar lite åt växlaren som antagligen inte kollat sina listor nyligen utan väntar på att jag ska visa honom min tågvärmenyckel så han kan koppla (skruva)loss min zäta-femma från resterande kort-kopplade-tågsätt för en rundgång av denna.. (?) Jaja, alla kan väl inte vara lika pigga och alerta som jag! ..vänta nu..(?)

Blir avlöst och sätter mig på tunnelbanan för att åka till mitt nya hem. Det är nåt perverst med att njuta av att sitta och åka hem strax innan alla andra är på väg till sina jobb..

Trots egen postlåda, jobblur och jobbmejl så är det apan som drar i spaken som får reda på allt sist (läs kapitlet "inte alls").. Jag är några minuter tidig in till cst (ajajaj.. ) men lyckas inte få ut någon körplan ur datasystemet.. (?) Fram med telefonen och en till session i den långdragna serien "telefonjakten".

efter en tjugo-ish minuter har jag lyckats skrapa ihop tillräckligt med information för att få ut en korrekt körplan. Eller njahepp, det fick jag visst inte ändå och plockar fram andra telefonnummer..

Mitt i allt detta ringer en annan förare som har chico-tjänst för att fråga om jag vill ha hjälp att slå isär mina enheter(?)..

Jag meddelar honom min totala eftersatthet på dels information och nu även tid, men att det låter bra(?)

Jag vet inte hur jag ska klara mig utan den där malande telefonlåten när jag till slut måste lägga på.. Och sen den där sexiga rösten som meddelar vilken plats i kön jag har, ooh..

--

När jag väl kommer ned för att lösa av den förare f.n är innehavare av kvällens fordon är jag sen. ajajaj.. Förklarar det hela för en inte-så-värst imponerad kollega.

[Bild från vakuumtömningen, en X2-manövervagn t.h.]

--

Får hjälp att dela på mina två X40-treor och inser när jag tittar igenom mina papper att jag nog lämnat kvar några vid datorn uppe på Cst (papper alltså, inte brödrostar)! Gah!

Ilar upp till plastkontrollen och plockar ut ytterligare en kopia på den ganska gedigna körplanen..

När tiden är inne är även jag det (?) och jag rullar med X40 3313 upp till spår tre på Cst (?)

Eftersom spår tre är generellt det spår som Uppsalapendeln använder har jag problem att lyckas ta mig till motsatt ände av tåget p.g.a frågvisa resenärer. Sedan gjorde faktumet att DDU:n inte hade ett lämpligt tågnummer för information och utrop inte saken speciellt ljusare.. Funderar på att göra ett högtalarutrop men kommer på mig med att vara osäker på vars ersättningsbussarna gick ifrån eftersom vi inte åker den vanliga vägen til Falun.

Alla kommer til slut till rätta och vi rullar mot Uppsala. Eftersom vi har med oss Uppsalapendlare så stannar vi även i Knivsta. Dock inte i Märsta I och med att vi tar Arlandabanan-svängen.

Efter Uppsala blir jag omkörd av ett posttåg och min fortsatta sth-200-framfart blir rikt kantad av "0P" som jag kör in tämligen kvickt så fort jag får blinka för omkörning..

Kändes knasigt att vara ett "GMFT" i Gävle, men jag rullar igenom utan att stanna. Saktar in så jag kan ratta om telefonen bara.

I "Ryggen" får jag det tågmötet som jag slapp vid Kungsgården, mitt ute i en rejält tilltagen och mörk granskog.

Ankommer falun, ställer av tåget och tar mig till hotellet för min tvåtimmars nattvila, mmhh..

Jag får inte en blund på hela natten, min vana trogen. Däremot svimmar jag nångång vid tolv-halv ett - tiden och är medvetslös-ish fram till tre-fyrtio då min lilla plastpidutt börjar pluppa o plinga..

Det är ett ypperligt väder och jag jag känner mig extremt taggad!

--

 --

 --

 Lagom till avgång har hårtorksmiljön i hytten torkat upp min jacka, torkat ur mina skor och dehydrerat min hud. Wow!

Bortsett från halka och ett balisfel så hände det ingenting fram till Gävle, tror jag hade fyra fem resenärer med mig totalt..

Har en kort rast i den lilla skrubben som finns invid spår ett. 

Den X2:a som jag ska ha till Cst kommer in flera minuter tidig, har tydligen gått som en dröm hela morgonen och får balisfel direkt när jag sätter min fot ombord..

Håller som bäst på med mitt retardationsprov när jag får en "4h" -indikation i ATC varav jag istället fullbromsar med följden att hela tåget nu mest slirar! Indikationen försvinner nästan lika fort som den dök upp och plankorsningen som det handlade om var mycket riktigt i kontroll vid min passage. 

I Orrskog var det dags för lite motspårskörning, omkörningsdags. Vid infartssignalen till Tierp stod det T44-drivna godståg som visslade förbi Gävle vid niotiden och väntade. Vilken skillnad i fäste det kan vara på Upp och nedspår! trodde jag skulle åka en bra bit på motspår så jag gjorde mitt bästa att komma upp i fart igen efter hundraväxeln, dock utan vidare framgång.. eller ja fram gick det ju.. men gången var ju sisådär med driven först i färdriktningen, lätt skålade hjulbanor och blötan..

Är inte van vid att vissla förbi alla pendelstationer i tvåhundra heller! I bilvärlden är det en skillad på jävligt höga böter och skaka galler skitlänge. I tågvärlden endast fyra flippar på ett tumhjul..

Men fram till Hagalund kom den, fickparkerad lite väl otäckt nära den som redan stod där blev den också!

--

Ytterligare en kort rast senare är jag på väg upp till Cst med ett Loktåg. Jag är se-i-kors trött ungefär nu och rör ihop det för ombordarna på Östersundståget när jag tror mig sitta på deras lok. Inte kommer jag väl ihåg att Torsdag är hoppa-bock dagen på Cst.. 

Somna-tokslut-i-en-filt låter som kvällen melodi, faktiskt..

Kom på att halva renoveringen var klar och jag numera ska gå in i Cst-lokalerna via Klarabergsgatan 49..

Men hoppsan vad dom har skruvat på de förut ganska trötta lokalerna!

Det såg ut som ett ganska ordinärt kontorslandskap som blivit bredsidat av en "marbadal!!" alt. "Ikeeeyaaaaa!!" - skrikande vettvilling i en Mio-lastbil, eller tre. Påminde lite om våning två på Kampradland i Knugens kurva, fast fint.. på nåt sätt..

Jag började med att gå vilse, så klart. Tog mig tio minuter att försöka leta fram mitt skåp eftersom jag misstänkte att pappersskredet dragit förbi där nyligen.

--

Vänder upp en X40 via bajset och spår tio i Hagalund. Lagom när jag lämnat depån får DDU:n spatt och insisterar på att varannan dörr precis fallit av(alt. blivit sprayad med röd färg(?)). Fick aldrig veta vad tåget skulle heta från centralen så jag möts av en mängd skeptiska människor när jag ankommer spår elva. Vilka inte blir särskilt mycket gladare när jag startar om DDU-datorn så den kan hålla med mig om att alla dörrar minsann fungerar finfint.. Sen lämnar jag ifrån mig tåget och köper en sån där "ha det på ditt sätt" - flottburgare, beger mig tillbaka till vårat konstverk till rastlokal.

--

Min Ljusdalsgråsugga står på spår nitton(?) och väntar på mig när jag kommer ned till plattformen, verkar fungera..

En resenärsprospect frågar vad det kostar att åka med till Gävle. Jag har ingen aning.. (?) Just såna här situationer känner man sig extra klipsk, man jobbar med det men har inte en blek om själva priset! Jag gissade mellan tummen o pekfingret precis lagom till ombordarens entré till en dementi och korrigering. Jag har tydligen rätt korta pekfingrar nuförtiden..(?)

Körningen däremot gick fint, även i Uppsala, och jag ankommer vårat första Tidtabelltekniska stopp tämligen tidigt (Tågmöte..)

Där vi blir omkörda av en X2:a mot Östersund(eller var det Härnta?)

Tierp hade inte förändrats, fick en tår i ögat när jag återupplevde ett gammalt kärt balisfel i utfarten..

Skutskär luktar fortfarande som ett mellanting av lärkspyor och surströmming, här kommer "tunnelpassage"-knappen väl till pass:)

I Gävle har nåt X-tåg pajat(motsvarande) så min ombordare släpper ombord dess passagerare trots att dom endast har biljett på ett konkurrerande bolag. Han är snäll.

I Ockelbo får jag syn på denna:

Nån som har en anung vad det är för något? Istället för en uppånedvänd jättegalge på taket så hade den nån sorts skorsten och lät lite som en buss(?) Vedeldad?

 Nytt tågmöte, denna gång i Karsjö

 Föraren på det tåget vinkade glatt till min kamera:)

Får ytterligare balis-balur och radar upp tre förseningsminuter fram till Ljusdal och kolspåret där jag tjudrar -suggan för denna dags äventyr.

---

Hittar ett fik som säljer mig en liten ledsen ostfralla som sedan ligger och frestar mig på bordet bredvid teven i stadshotellet en kort stund före jag ger upp mina försök att motstå den.. 

Dagens jobb är en X2-mult (två X2:or som är ihopkopplade) som ska till Malmö varav jag endast tar den till Linköping!

Upprymd och exalterad (nåja..) tar jag mig ned lite tidigt till det tilltänkta spåret!

Jag är och har nog alltid varit som en liten hundvalp, vissa saker lär jag mig aldrig.. (om jag får syn på nåt kul/gott finns viss risk att jag rusar rakt in i en betongvägg, mina vänner vet detta alltför väl)

Ett) Det är ingen mult, det blev visst ändrat..

två) varför är jag tidig? Det brukar alltid sluta illa..

Första misstanken får jag när jag, efter jag konstaterat att det är alldeles för få vagnar för att få kallas en mult(suck), ser att frontbelysningen är släckt men strömavtagaren är uppe(?). Fordonet är "på spänning" och det lyser i förarhytten och ett par vestibuldörrar är öppna med deras "utvändiga gul" synliga.. (?) Märkligt.. om hytten hade varit avaktiverad hade den änden visat blinkande röd slutsignal.. hmm..

Jag bordar det som ska bli ledande hytt och det är kokande varmt i maskinrummet (man får gå en liten bit genom das boot även i en X2).

Den lilla lampan som ska visa på att det är fel på något blinkar frenetiskt, påkallar uppmärksamhet..

Efter kanske tre separata batteri-kontaktor-resettar och tvångskörning av ventilatorerna på "hel ventilation" (endast dom fläktarna har mer effekt än en pigg bilmotor på fullvarv, typ) plus andra tjuvknep, vill damen röra på sig lite och vi tar oss mot Nbt och beman/kvinnning/bematning..

Är ute vid Cst spår elva(tror jag) i god tid (märkligt koncept det där)och är precis på väg ut på plattformen för att ev. prata med någon nyfiken resenär när..

.. Det säger ka-boom från maskinrummet!

 Huvudbrytaren bryter strömmen, en flod med felmeddelanden rinner runt i Fel-Indikerings-Systemet. FISen spottar sedan ut detta:

 ..nähä(?) hmm.. en kort stund sitter jag bara som ett dörrstopp och stirrar växelvis på den ilsket blinkande "Linjespänning"-lampan och FISen..

Samlar mig, trycker i brytaren igen och går ut i maskinrummet för att frånskilja det som är kvar av modul 2. Ringer driftstöd, kan inte låta bli att skratta i telefonen när jag berättar att jag står på Centralen med ett fullsatt tåg fullbemannat och -matat och jag måste ev. utrymma..

Jag måste ha fått en chock av den oväntade knallen precis bakom ryggen, har fortfarande svårt med plötsliga ljud efter min bataljon i Bosnien för femton år sedan nu.. (bajs, är det så länge sedan?!)

Jag levererar lite felkoder och avlästa styrkort, sedan kommer vi fram till att tåget kommer klara sig på ena modulen eftersom det är en femvagnars.. hade det varit en sexvagnars så hade backen vid Norrköping blivit svår utan pålok..

När jag rullar, fortfarande precis på tidtabellen mind you, ser FISen ut såhär:

 Jag tänker stilla:"once more unto the breach, my dear friends.." och ser fram emot en sån där skön spontanevakuering i Sparreholm efter fyra timmar med avslagen AC samt den efterföljande avslappnande halvmilen makadampromenad..

Men vi passerar Sparreholm i ganska god hastighet.. phew, har mardrömmar om det stället av nån anledning..

Först ringer fjärren och ber mig kolla av spåret efter Älg-Moousse-aka efter nån påkörning som skulle skett tidigare, precis efter ringer driftstöd och vill ha mer uppgifter på genomtändningen. Eftersom jag nu bara har en modul så har elbromsen blivit frånkopplad vilket innebär inget mer av den där goa farthållaren eller så..

Ett öga på den eventuella älg-kandidaten, ett öga på mina anteckningar angående modulraset. resterande procent av mitt medvetande försöker fylla telefonsamtalet med mer än bara enstaka vokaler(nånstans här kommer min fru skratta och säga nåt i stil med "så låter du jämt") samt även, sist men störst: framföra tåget på ett säkert och tågmässigt najs sätt..

Man kan ju undra varför, så ofta, allt händer jämt och samtidigt, hela tiden!(?)

Såg inget kadaver, avslutade samtalet, körde vidare..

Ringde min avlösare och delgav honom alla nya trevliga fel X2-2016 dragit på sig, en kort stund senare är jag framme i Linköping. Endast sex minuter efter tidtabell(?)!!

--

På min rast ringer förvirringen och säger till mig att mitt nästa tåg inte endast ska vändas i Karlberg utan ska nu hela vägen ned till Hagalund istället. Pja det var väl alldeles för tidigt att bara åka hem efter jobbet eller hur?

 [edit] Glömde beskriva vad som hände på hemresan juh! hmm... vad hände då.. inte.ett.någe Tåget gick som på droger och jag var sjukt (friskt?)tidig till Cst bara för att vänta tre gånger så lång tid i Nbt på den sena avfourneringskillen, var till slut ändå sen ned till Hgl.. vad.ska.man.göra.punGt.Nu [/edit]

Jourdagen började med en upssalatågshämtning från Hagalund, sedan hoppades jag på att få sova åtminstone några timmar eftersom jag var trött idag igen..(?)

Jag fick en fordonstransport av en X2:a till Västerås Norra, Bombardiers verkstad. Dock skulle detta ske vid halvelvatiden så jag plockade ut alla behövliga papper, gick ock knöt mig i knappa tre timmar..

 Jag löser av föraren på den X2:a jag ska transportera, hon varnar mig för hur knepigt det är att köra in i Vån. Jag blir nästan orolig. Bara nästan.. 

När jag är halvvägs till Västerås ringer det och fordonsledningen frågar om jag kan tänka mig att köra en X40 tillbaka till Hgl. Dubbeldäckarna har sin verkstad och sina uppställningsspår på andra sidan Västerås så jag försöker få fram korrekta adresser inför taxibeställningen.

I Västerås ringer jag till Bombardier och meddelar att jag är på väg ut till dom med X2:an, dom berättar var den X2:an står som jag ska köra tillbaka till Stockholm(?)!

Jag frågar dom om dom kan snickra ihop ett övergångskoppel mellan X40 och X2 lite snabbt. Kan dom inte det så måste jag vara rätt schizofren om jag ska lyckas med bedriften att få med mig två tåg till Cst bara sådär..

Resterande del av resan spenderas i telefon med olika driftledare, fordonsledare, depåledare, o-dy-ledare...

[Den diskreta infarten till Västerås Norra, signalbilden visar stopp för Tågrörelser men "rörelse tillåten" för s.k växling]

Det var knepigt att komma in, det blev flertalet byten av förarände och många funderingar "har jag kommit förbi den där växeln nu?"..

 Det står en kille och väntar på mig vid första växeln, han kliver in och vi åker fram till ett uppställningsspår lite längre bort. Jag noterar att det spåret vi färdas på även har monterade strömskenor varpå mannen skiner upp och berättar att på detta spår skedde de första testkörningarna av de nya tunnelbanevagnarna C20! Samtliga tunnelbanevagnar (C20) byggdes här och alla spårvagnar mod A32 togs hit för slutmontering!! Och hittade vi inte en av de sista A32:orna som precis skulle levereras, gömd i ett hörn..

Den är så pass ny att den inte ens fått sin littera ännu, tror han sa att den ska heta 433..(?) Vi skämtade lite om alla mina krockade A32:or som dom gömt bakom nån container, sedan fick jag träffa stor-chefen som visade en av de nya huvudtransformatorerna som skulle till Norge strax..

Sen kollade vi in denna Regina som smällt med en dyngspridare (nej inte en X40..)! Tydligen hann föraren springa ut precis innan smällen och klarade sig oskadd..

Sen en liten treat till Herr Godsskada, här har vi framtidens späjs-Rc till GC:

 En kraftigt ombyggd Rc6, radioloksutrustad, fräsigt grönmålad och ERTMS-klar! Fick inte fram nån littera på denna heller..

Sorry för det usla fotot dock, men kolla förar-ergonomin! Rent o snyggt, me like!! Speciellt den dära old-school X2-ostkupan i mitten:)

Mitt egentliga skäl för att vara i Västerås, undrar du? Under tiden jag får en rundvisning är jag placerad på hold, medans alla dom dära tidigare nämnda(de flesta redan glömda)  *.ledarna pratar ihop sig (isär)..

 Till slut ringer jag ett antal samtal och får fram tågnummer osv, beger mig till denna dam:

Samråder lite med ett testkörningslag och beger mig sedan hemåt..

Fan, får man lön för sånt här?