Nyköping, det var länge sedan! Men först skulles det till Gävle med en tredelars X40. Denna enhet hade rackarns dålig gång och vaggade från sida till sida på rakspår. Har coradian ont i flänsen så har den.. 

Jag kom ihåg att stanna i Tierp och gjorde detta med nästan tio minuters försprång!  Fan va trevligt att vara tidig, borde göra det lite oftare.. 

Klev ut och gick runt lite på plattformen, fick lite konstiga blickar från ombordtjejen när jag gjorde lite armhävningar i ett försök att senarelägga en infarkt.. 

Ankom Gä tidigt, får reda på att eftersom vi har vagnsbrist så blir det ingen multning på Maxim och jag får åka tillbaka till Cst och sedan Nr med samma ensamma trea. Får dock inte stå kvar på spår två utan måste ned till (uppställningsbangården) Maxim iallafall för en tvåtimmars parkering. Banverkskillarna blir inte jätteglada över detta eftersom dom är i färd med snöröjningen där. Jag lovar dom att jag ska åka upp igen om en timme ungefär.. Vilket skulle visa sig vara en lögn eftersom fordonsledningen ville att jag skulle vända upp ett ankommande tåg med två enheter istället. Dessa två lider av denna lampa:

Wheel Slip and Slide kallas denna pryl för och jobbar för att hjulen inte blir fyrkantiga, ja bortsett från när den mest jävlas med ddu:n då.. Ny Sth 160. check.

Jag ankommer iallafall Cst till slut, rätt sen. Jag beslutar mig för att försöka återställa Wsp:n och virrar runt på och invid plattformen där tåget som jag parkat jämte U-tavlan på spår tolv står, i min jakt på rätt skåp och korrekt dvärgbrytare. Jag lyckas dock inte med detta (fråga inte..) och får fortsätta med samma Sth bort till Järna och en vänstersväng ned mot Hölö och Nyköpingsgrenen. Nånstans här skickar jag i mig en såndär energidrycks-shot jag köpt i Gävle i förhoppningen att jag ska piggna något. Jag är dock en så pass svår koffeinist att jag nog vaknar mer av den vidriga smaken än något tjur-urinextrakt (motsv.). Men flaskan var ball.

I Ålberga kliver en jätteälg ut framför tåget, hon travar rakt över spåren och kliver ned i det lilla diket precis bredvid. Allting går så långsamt trots att jag kommer farande i typ hundratio. Jag såg älgen väldigt sent (tack för den, Coradia fulex) och hann mest bara göra fågelholken innan hon klev ur rälen/vägen med stor grace! Nog för att jag ofta mest sitter o glor som en idiot, denna gång gjorde jag det med extra stuns! Idiotstirrandet alltså. Ingen energidryck kan matcha en nära-älgen-upplevelse! Ingen!

Mina två Coradior är nog inte överens, eller jo det kanske dom är men dock inte om samma saker och detta resulterar i ett nytt fel nånstansch var trettionde minut eller så.. Sån tur att fransmännen byggt in så många konstiga system att jag har några att ta av, typ.

Sen älskar jag dom små roliga kvittona man kan skriva ut, är det nån som spottar den sköna ANSI-grafiken? Ingen?

Jag ankommer Norrköping lite lagom regional-sent sådär och kliver bort till spår sju för att invänta en X2:a som jag tänkte passåka lite med. Alla tåg är sena, jag står på plattformen iförd SJ-kläder. Ajajaj..

Jag blir dock inte uppmärksammad förrän tåget ankommer , då blir jag plötsligt påhoppad med en massa frågor som enkelt kunde förklaras med en blick på respektive biljett(?).. Jag missar antagligen nåt här eller så har man en bättre biljettläsarkarma när man har svarta kläder på sig med Sj-örnen broderad i pannan.. (?) Gjorde mitt bästa att förklara för dom stackarna som säkert fortfarande står där i Nr och väntar på nåt tåg.

Trött, åker hem, nolldag mañana..

Kombinationen dödstrött-lingondricka-spikmatta lyckades, jag sov nästan hela natten. Iallafall ända tills jag vaknade. Koolt hotell förresten!

En kunglig frukost på hotellet och en telefon-hämtnings-excursion senare tar jag plats i samma enhet som gårdagen! Hon har blivit avvisad, städad, toatömd och vänd! Jag kör åter från manövervagn, nu mot Stockholm! Man kan tro att det inte är så många som åker tåg vid nio-tio tiden. Mitt tåg var fullbokat!

Det som sedan händer är helt sjukt!

Jag plockar minut efter minut, i Kilsmo är jag två minuter på gröna sidan! I Gnesta är jag sex minuter dito, tåget går som.. ja precis.. Jag börjar undra om jag egentligen sover och drömmer. Snart kommer någon och knackar på hotelldörren för att meddela att jag är sjukt tok-försoven och har "glömt" telefonen hos växlingen samt att chefen vill "prata" med mig.

Men det är fan ingen dröm i den bemärkelsen, dock är det en drömarbetsdag, vi anländer Cst sju minuter innan vi skulle vara där. Både jag och ombordpersonalen är i chocktillstånd, nästan.. men men, man kan ju inte misslyckas jämt! 

Dags för en ny dust med Göteborg, först ett varv på Uppsala.. Eller kanske inte, det tåget var inställt, ja. Jag fick en massa andra tågförflyttningar under arbetsdagen så man hade int' tråkigt ändå.. Tror personalfördelningen måste ha ringt mig typ tjugo gånger om olika ändringar. I Hagalund roade dom sig med att ha strömlöst lite titt som tätt med resultatet att alla X2:or som inte stod "på post" avled, en i taget..

[denna X2:a, 2026, står antagligen kopplad till tågvärmeposten. Eller så gör hon inte det och har här redan dött och droppat strömavtagaren. En sak är dock säker, den har snart en svinkall förarhytt!]

2039 hette damen som skulle ta mig till Götet, hon hade en hel del fel och annat trasigt som det klagades på i FIS:en, dock var det nog mest bara det. Gnäll alltså. Dock var hon felvänd och jag fick köra från manövervagnen med alla tillhörande problem såsom avsaknaden av jobbiga ventilatorljud, utebliven kaffe-strof på förarbordet pga en fungerande korglutning och ett alldeles för lågt vindtjut från de takmoterade fläktgallerna som inte finns i denna ände. Sedan att hon hade en fungerande stereoanläggning plus en nästan total avsaknad av slirning med driven sist gjorde ju saken än mer jobbig. 

På linjen är det nog växel/signalfelens dag och mitt förråd av "tjugoettor" minskar i ungefär samma takt som dom ökande förseningsminuterna. Blir stående i H-burg i en kvart pga (vad jag lyckas tro/lista ut) ett A-skydd i Vretstorpstrakten som handlar om snöröjning. Jag gör ett försök att kortfattat förklara detta för mina resenärer, undrar om nån greppade.. 

I Töreboda får jag en "favorit i repris" när en bilist blinkar åt mig att blända av. Då tänder jag upp mitt helljus.. alltid lika kul det där, av nån märklig (barnslig) anledning.

X2:an håller ihop, vi anländer Götet en och en halv timme efter oturtabell. Jag får beröm från några resenärer om mina fina utrop (?) Ska nog skriva en bok om konsten att säga "jag vet inte".. 

Jag är rätt mosig efter nästan fem timmars körning och glömmer sedemera min telefon i tåghytten och går sedan till hotellet för lite lingondricka med en kollega.

Om det undras vad jag gjorde under den senaste klass II varningen kan jag lugna med att berätta om två saker. Det första blir en blankett som heter tjugoett, det andra blir två ord som i ett klassrum inte säger så mycket: "kontrollera växlarna"..

Igår körde jag en brödrost från Hgl till Lp via Cst och parkerade den lite på måfå på uppställningsspåren (mitt tåg fanns inte, enligt uppställningsplanen). Sedan roterade jag ett par timmar i sängen på Hotell Scandic, Linköping. Efter detta plockade jag en grottpåse från receptionen och begav mig ned till det nattåg som skulle upp till Cst. 

Det spenderades en mängd tid ute på olika snöslättar med orden "kontrollera växlarna" snurrande i skallen, bilden visar just ett sånt tillfälle i Åbytrakten (tror jag det var) vid fyratiden på natten morgonen.

Det sköna med nattåg (sova?) är nog glappet i tidtabellen ändå, jag var som mest en timme sen men rullade ändå in i Cst med endast trettio förseningsminuter.

Ute i Hagalund fortsatte växelkontrollemanget, ska man in på spår tolv så ska man.. Känns på något sätt värre att köra mot stopp i en växlingsdvärg än i en huvudsignal, av nån anledning.

Tillägget på tidigare beskrivna dag är som följer:

Tog emot mitt tåg på spår sju (skulle varit tio) vände via en växlingsmanöver över Nbt. Kom iväg från Cst med en timme och fyrtio minuters försening.. Tåget kom även med för-genomtänd modul samt allehanda trasiga artefakter.

Kom på mig själv med att dra streck bredvid alla driftsplatser som har plattform inför evakuering/utrymningen som jag tyckte mig kunde lukta i framtiden..

Efter Flempan nyser loket till så våldsamt att hela sträckan blir strömlös, fjärren ringde tillåmed för att säga prosit samt att be mig kolla att jag fortfarande hade tråd över skallen, vilket jag hade.. Strömlös i Malmsjö, ska bli min nästa bästsäller, tror jag.. han dendära Tåmm Hänks i huvudrollen..

..resett..

--

Spåret hade pajat i Skebokvarn vilket innebar enkelspår (vad är så enkelt med det?) och ännu mera såna där röda minutrar.

Min X2:a bromsar dåligt (även detta är märkligt   ) så jag får sätta ned mitt inmatade retardationsvärde en del, dock inte tillräckligt för att minska sth. Ringer driftstöd och meddelar dom att jag minsann måst använda min "skenbonus" på tjugofem påjnts för att få fortsätta blåsa tvåhundra..

I Finnerödja får jag dagens första nära-snöröjningskontraktörs-döds-upplevelse, missar en påkörning med kanske tjugo meter! I etthundrasjuttio kilometer i timmen!

--

Stod det inte en sån där Taurus kopplad till flisvagnar i Hr? Japp   najs!

I Norsesund har en X14 fått problem, tror den mer tekniska termen för detta är "den har pajat" som nån goo gubbe på fjärren utryckte det. Lägger till en kvart på min redan avsevärda försening..

Slutnota Cst-G: tilltänkt ankomsttid 1217, verklig sådan: 1538! Eller -201 som Tför uttryckte det..

 --

Det enda jag kan komma ihåg av hemresan är ett lokförarbeslut att stanna i Katrineholm eftersom vi återigen var rejält sena och flera resenärer hade missat alla möjligheter att hinna sina anslutningar. Jag fick inte tag på våran trafikledning men däremot fjärren som jag bad att lägga oss mot plattform. klart! Känns bra att kanske göra nån mindre mordbenägen glad idag iallafall..

Märkligt det där att man kan ha typ fyra timmars övertid på en arbetsdag! Inte alltför konstigt att man är heelt slut när man väl kommer hem..

Undrarns om mitt tåg kommer att avgå i tid?

Undrarns om jag kommer kunna köra in nån tid?

Hmm, den här dagen har börjat bra.. Jag illustrerar resterande arbetstid med roliga gubbar istället:

Jaha, ett par varv på Uppsala borde väl förlöpa ganska schnabbt?

Dagen börjar med att man får skriva en "tjugoetta" eftersom det är växel/signalfel vid Nbt/Ke. I och med denna papperslapp så får man köra mot rött o sånt..

Mina två lok är inte överens och ett frenetiskt tryckande på den blinkande gula knappen påbörjas. I Uppsala tänkte jag resetta det lok som jag trodde var problemet bara för att få min s.m.s att gå u.f ! W.T.F?

Jag prövar en mängd olika saker varav en av åtgärderna gör att en massa människor på plattformen börjar springa och klämma sig i dörrarna(?)! Till ingen nytta, sms:en har pajat..

 -- inforuta igen --  

Seriell Multipel Styrning, en typ av Multipelstyrning som använder en vanlig sladd som alla fönstervagnar har: UIC-kabeln (Junivörsal Innfårmääjshan Käjjbel?). I denna kabel går signalerna till dörrförregling, telefoni till tjänstekupé och utrop och säkert fler krejer. Sms-signalerna går i samma ledare fast digitalt och avkodas i sms-skåpet på lok(manövervagn). Teknologin är ganska gammal och förhållandevis (nu är jag snäll) långsam, den har en latensitet på ungefär en sekund! Inget man kanske tänker på när man kör sms-lok kanske, dock blir det plågsamt uppenbart vid manöver-sms-körningen och typ sex buffertpar bort (hint hint) där manövervagnen är lika tung lätt som en vanlig vagn..

 -- inforuta slut igen --  

Precis när jag gett upp så hoppar skrotet igång igen, bara för att jävlas.. Jag lämnar U inte alltför försenat..

Detta tåg har även trötta bromsar (?) och jag får precis rätt retardationssvärde vid prov, inte mer. I vanliga fall är man bortskämd med att bromsen tar bra mycket bättre än vad retardationskontrollen säger, dock inte denna gång och jag är på väg att segla förbi min favoritsignal i stopp: Cst 627. (den är typ aldrig satt i stopp och sitter på kort avstånd från förra hsi samt är skymd av den där snurrtrappan upp till St:Eriksbron).

Kör ned denna sexvagnars Lok-o-vagn till Hagalund, lämnar den för en X40 som skulle upp till Cst pronto. Nästa bravad utspelar sig alltså på spår 18b där jag

väntar på en annan X40 som jag skulle multa ihop med. Denna kommer från Linköping och är grovt sen. Jag får ringa förvirringen och förvarna dom om att jag kanske inte hinner ta mitt nästa varv till Uppsala om jag inte får avlösning snart. Vilket då sker och jag äter min grottlåda på Cst medan Jourföraren vaktade bromsen på Uppsalapendeln.

Dock verkar det inte som om vaktandet gått så värst bra eftersom en av dom fått stängas av med sänkt Sth osv pga snö/is. Tur då att jag redan är riktigt sen, inte ens ett plötsligt dörrfel eller en blankett 21-skrivning kunde bättra på situationen märkbart..

Jag är snorsen in i Uppsala, blir nästan lika sen ut ur U tack vara det (tydligen) galloperande dörrfelet som fortsätter förnöja mina ombordare..

Jag kör i hundrafemtio, ingen risk att lyckas köra in nån tid. Den första av många röda signaler dyker upp i slutet av plattformen vid Karlberg, jag tror att den kommer att slå om och rullar lite sakta mot den. Den slår inte om. Jahopp, då står man plötsligt still vid plattform. Vad innebär detta, månntro?

Signalen blir efter en kort stund nångång nästa vecka grön, jag ropar ut "kan ombordarna kontakta föraren, tack". Sedan begär jag en ny avgångsprocedur eftersom jag inte kan se dörrarna eller ens alla utvändiga dörrlampor.

Precis när den plågsamt långsamma dörrkontrollen blir klar och ombordaren ringer fram för att ge mig avgång, ser jag i min backspegel att någon precis krånglat sig ut från första vagn(?) efter loket och går mot min hyttdörr(?)!

Jag öppnar, hon säger "Jag är sjukvårdsutbildad!". Jag svarar "Sjukvårdsutbildad? Sjysst! Jaha?". En lätt förvirrad diskussion uppstår där vi till slut kommer fram till att nån sorts massuppfittning uppstått pga sluddrig lokf. alt. risig högt. eller motsv.

Hon får genast kliva ombord igen så vi kan rulla till Cst och målsnöret. Jag håller åter på att blåsa förbi Cst 627 som åter står i stopp.

--

Nästa dumhet blir den ändlösa följetongen: X2-vändning via Karlberg!

Denna är fyrtio minuter sen och hamnar sist i ett X2-stim som samtidigt flockas på spåren 17-18. Hela plattformen är fylld med folk som vill därifrån, på olika sätt. Vissa vill till rulltrapporna för vidare färd hem, några vill ta ett pendeltåg, andra letar efter nåt tåg till Sundsvall som tydligen inte finns här..

Jag pratar med städtanterna som avslöjar att en sån där mat-truck tydligen ska ha kapsejsat på C-gruppen, mitt på just mitt-spåret! Cart-a-strof, indeed.. tur att vi bara har generalknas lite fel på växlarna och signalerna i just det området redan då..

Stöter på en rysk lokförare på E-gruppen (japp ,jag blir bortglömd igen och får rött) som stått där sedan lunch, i väntan på food-dudes..

Vänder i Charlesburgh och beger mig ned till banantrollet, ingen tippad truck i sikte..

Dock har min träjlerTruck fastnat nere i tunneln och kan inte komma loss, jag kan se Lsg-snubben gå fram och tillbaka (upp och ned?) med ett litet blått serveringsfat som han hämtar sand på medans munnen rör sig i svordomsliknande mönster.

Tåget jag ska leverera till Cst kommer antagligen göra sträckan Cst-G på runt tre timmar, jag gjorde sträckan Cst-Ke-Cst på en och en halv! Jag är bäst!

På plattformen vid spår elva-tolv är det en blandning av lynch- och karnevalstämning. Så fort ett tåg dyker upp så hurras det och applåderas. När det åker iväg så surar alla..

Jag försökte smyga igenom obemärkt vilket blir rätt svårt när man är runt en å nittio lång, såg nog rätt lustigt ut..

Man kan säga att fredagsjobbet var en karamell som sög räckte länge!

Fan e jag ledig igen? Märkligt..

Jodå, gårdagen innebar en ökad framtida arbetsbörda! Skyddsombud, ja..

Dagens verksamhet gick ut på att konstatera hur något så okomplicerat kan vara trasigt så mycket. Dom är ju prototyper, alla tre.. Pratar (skriver) om dom dära manövervagnarna, AFM7. Nu är man även inbillad på dessa, återkommer till jul nångång då jag har fått köra manövrera en.. Hade en rolig dag med lärar'n Olle och ett par fyra kumpaner där mycket av lektionen gick åt till att berätta hur man inte skulle göra! Men lättluncher rockar!

--

Imorgon är det uppsala och rackarns tidigt också, synd att man har varit borta från verksamheten när det kaosat så hårt nu ett par tre dagar!

Eller kanske inte..