Tog till lite tjyvknep för att kunna slappna av igår så jag skulle kunna sova.. Fixade en såndär plåtpollett vid hotelldisken som man sedan pillar in i en låda för att en jättestor plastkista ska börja lysa jättestarkt i en tjugo sisådär minuter. En halvtimme senare låg man i sängen, röd som en hindertavla, och smuttade på lite lingondricka.. Nu jävlarr om inte den där lilla skäggtomten med sandsäcken dyker upp!

Fashonably late, kan man väl säga att man svimmade somnade, snortidigt kan man väl säga att man höll på att riva nattygsbordet vaknade!

--

Dom två multade X40 på maxim är lite sådär gnälligt småsura när jag vrider om nyckeln.

TCMS gnäller denna dag på nån FIP som den inte gillade tydligen medans, lite viktigare, en TraktionsMotor tydligen har trillat offlajn.. (?) Prövar lite olika resettar utan att den vill vara med. Givetvis ledsnar då genast ett par HVAC och lyckas lock-outa ett par, tre mellandörrar och en toalett..  

Tjänstetåg till Sandviken, jag svänger förbi plattformen i Gävle där jag plockar upp ombordpersonalen. Snv är ett litet minihopp bort bara så jag är snabbt tillbaka till Gävle igen och min rast..

Ett godståg har tydligen fått paj på loket (antagligen hallon/blåbär..) och blivit stående nånstans i Turkiet vilket innebär enkelspårsdrift förbi med förseningar som följd. Och, ja Turkiet (Tkt) är en driftplats i sverige, inklämd mellan Skutskär och Marma..  

Lagom vid infarten till Tkt missar jag en rådjursfamilj med knappt en stolplängd samtidigt som jag påbörjar en inbromsning inför passagen av sagda godståg. Lite senare ringer fjärren och ondgör sig över att jag tappat tid! Jag informerar personen om att jag haft tillräckligt många påkörningar odyl etc och vill inte råka klippa en kollega, säkerheten först - tidtabellen senare.. Han var inte så glad dock..

Jag satte på en bra, passande låt på musikanläggningen:

--

Vi var sena till Arlanda och till Uppsala men typ tre minuter tidiga in i Cst(?)

Jag bytte körände och körde ut skrället till spår tjugonio, hagalund..

hmm, finns Sisters Of Mercy på spotify?

..

Dagens Arbogavarv inväntas, jag ska vända upp tåget i Karlberg för vidare färd ned mot spår tolv.

Dom två X40 är inte riktigt sams och träter om saker som TCMS-systemets oförmåga att få tag på nån att prata med på ACU i Z1(?) Alla skyller dom på nån "db" som är u.f i LVC 08.33 .. (?)

Sedan blir inte saken bättre av att ECC gnäller om att DDU:n sagt att bakre BCU inte gillar att åka sist i tåget!TCC:n hade även den åsikter och precis som alla andra enheter var det mest gnabb samt gnäll! På grund av allt detta så kände sig HVAC ignorerad och började blinka rött, något senare. Summan av alla dessa fel blev en blinkande röd ikon på min DDU som kontinuerligt hindrade skärmsläckaren att gå igång vilket, i kvällsmörkret, blev rätt irriterande!

Tåget funkade fint, dock! Eller, mja det var väl den sedvanliga trasiga innerdörren samt felindikerande trasiga toan då.. Här kommer iallafall en bild på en ratt:

Mycket sjuttiofem-tals-chique, måste jag säga!

På Årstabron tänkte jag testa tyfonen, jag tvekar dock både en och två gånger för att sedan göra en mycket manlig "tut" på den lite senare.. tyfonen fungerar, check!

Jag planerar att titta lite på felen väl i Arboga och jag har skrivit ut felinstruktionen på den lilla märkliga kvittoskrivaren som sitter bredvid det minimala fönstret på högersidan av hytten.Plockar även fram ett par vattentetror från det lilla kylskåpet under förarbordet på samma sida, törstig som sjukt.

Fan allt jag behöver är en vattenkokare, sen kan jag börja sälja korv på riktigt från "korvluckan"! med fina, skrivna kvitton o alles!

--

Väl i Arboga blev jag påmind om att vi har en vändtid på fem minuter så jag kastar kvittona för att sedan kasta mig mot andra änden av tåget för att hinna med avgångstiden! Får väl leva med gnället..

Åtterresan mot Cst blir mycket lugn och fin, här en bild från Sgs.

Det är mycket gnäll från X40, dock verkar dom fungera bra numera!

Skönt med ett lugnt Uppsalajobb, tänkte jag när jag var på väg ned till spår tre..

Den avlösta föraren drog som ett diesellok med en "u.a", dom avlösta ombordarna klagade på löst dragna koppel mot lok istället. Kollade det södra lokets koppel men kunde inte upptäcka nåt stort slack där.. Det norra loket satt som limmat mot vagn vilket inte armstödet i hytten gjorde mot sits. Tur att det finns en verktygslåda/skåp ute i Das Boot!

Vid första accelerationen märker jag att det visst glappar nånstans där bak (och det är inte ett sån där brödlucka med tangorabatt heller) så jag ställer om min körning till ägg-på-körspaken -stilen, så ingen ska få sin mjälte serverad t.ex

Förföljer en Regina hela vägen till Uppsala, där jag jagar in den på "nollan". Väl i södra loket lägger jag i "backen" och trycker ihop kopplet för att sedan gå ut för en kontroll. Kopplet är tämligen slappt, även trots att jag precis tryckt ihop det litegrann. Drar åt ett varv och förbereder avfärd söderut.

I Knivsta (tror jag) var det mycket folk som även ryckte upp dörrar i farten, tyvärr som vanligt, vid min inbromsning. Jag gjorde ett högtalarrutrop i min vanliga stil med en viss humoristisk åthutning av resenärerna samt en lyckönskning på färden till Stockholm, tydligen uppskattat tillåmed av de resande.

Grottlåda intas på Cst. Hade jag inte glömt att lämna min tjänstesökning förra veckan med sista inlämningsdag igår? Japp, jag blir påmind av en av våra excellenta produktionschefer som även kommer med samtliga papper och ett leende! 

Raskt ned till trean igen för ett "dubbelvarv" med ett sexvagnars Uppsala-sms denna gång! (Renoveringsdags av förstaklassvagnar littera bläp osv..)

Ett sexvagnars sms är ruskigt accelerationsstarkt! (kan säkert komma ifatt en eu-moppe inom en kvart)

Jag får lugna mina pådragsrörelser för att inte folk ska tappa sin vertikala läggning, eller var det ställning? Eller dom flesta sitter antagligen ned, ja.. Jag är sjukt tidig till samtliga stopp tack vare detta (Min läggning/ställning?) och får därmed ett flertal extra minuter i U för att nosa fram lite vatten från tjänstekupén och tjafsa lite med mina ombordare.

Det södra loket luktar sådär bekant, liksom (?) så jag ringer driften för en liten heads-up. Loket har även gnällt över sina filtervillkor som blivit förreglade så jag gör en ordentlig batteriresett, passar på att vädra lite.

Rullar ändå iväg med allt i sin ordning precis på avgångstiden. Det går lika fort tillbaka till Cst så jag bjuder mina resenärer på ett antal tidiga minuter in i Cst. På spåret bredvid står en sån där X60 och lurar! Usch! Dela plattform med en sån där PET-flaska, va!? Den verkar ha förvirrat sig dit och lämnar spåret i tysthet så fort den blir upptäckt av mina två Rc..

Varv tre, det södra loket slutade lukta bränt och trippen görs i lugn o ro. Märkligt ändå hur pass mycket människor som åker den där sträckan vid tio-elvatiden på en måndag!

Har hört talas om nåt varv till Arb imorgon.. hmm..

Dagen till ära (lördag?) ska jag till Arboga! Igen..

Endast lite fel på HVAC, sade föraren jag avlöste. Ingen större sörprajs där heller..

Strax efter Stockholm Södra testar jag tyfonen, som jag brukar.. Denna tyfon hade antagligen inte blivit använd på ett tag, alt. alla tidigare förare har hamrat på den! Den hängde sig.. såklart.. Jag stannar. Mitt på Bron.

Det är roligt att försöka föra ett samtal till fjärren samtidigt som man sitter i resonanslådan till ett högtryckshorn.. Höger knäskåp, höger knäskåp, check! Tyfonen avstängd, check!

--

Det är ovanligt att bli sen på denna sträcka, nu fick jag vänta på ett tågmöte i Nykvarn.. Dock blir jag bara fem sen in i Arb.

Ombordaren kommer fram med lite tråkiga nyheter, en olycka i Strängnäsområdet.. ajajaj.. Och mycket riktigt får vi ta en del resenärer från ett annat tåg och blir nio sena från Arb mot Et.

Rullar in i Eskilstuna, plattformen är full med folk. Dom kliver ombord på mitt tåg för att raskt kliva av igen efter några högtalarutrop från ombordarna. Min telefon ringer redan nu var femte minut med förfrågningar om trasiga tyfoner, tågomledningar och så vidare. Jag går upp i rastlokalen för att ta en kaffe, tänker inte stressa upp mig samt att jag måste göra lite pappersarbete. Gå på tryckeriet. Ja ni fattar.. Sedan behöver jag plocka ut nya körplaner för mitt tågs omledning via Västerås då förstås..

När allt är klart beger jag mig ned till tågets f.d bakre ände för en uppstart. Jag frågar alla resenärer som sitter bakom hytten om dom är redo att åka åt fel håll! Att ingen ska få en sörprajs för att jag nu endast kommer stanna i Stockholm. Dom nickar lite förvirrat, jag nöjer mig med detta och går in för att dra igång hytten.

Jaha, plötsligt är man på väg mot Kolbäck istället! Telefonen fortsätter att ringa oavbrutet, jag inser raskt att jag aldrig åkt denna sträcka förut.

Känns märkligt att blåsa nittio genom, vad som ser ut som, en ändlös räcka villaträdgårdar! I nittio!

Ända till Bålsta seglade det på, sedan fick jag rött i en mellansignal. Säkert ett gnälligt (ej snällt alls) pendeltåg

Tiden tickar iväg (som vanligt) och jag, proaktiv som jag är, ringer förvirringen för att förvarna dom om att jag antagligen inte kommer hinna till mitt Uppsalavarv. Samtidigt plongar ett nödsamtal upp, antagligen från rullstolsplatsen. När detta skett ett flertal gånger och utan svar så gör jag ett lite tillskärpt utrop och ber ombordarna kontrollera nödtalsfunktionen i nämnda vagn.

Efter en stund sätter nödtelefonen igång igen, jag kan tydligt höra personer på andra sidan luren som rör sig o andas o sånt (läs "försöker vara tysta"). När ofoget fortsatt ett tiotals gånger till så stannar jag till vid Sundbybergs plattform för att reda ut om det är maskinfel eller något pojk(flick?)streck!

Ombordarna går åter igen igenom hela tågsättet, testar samtliga nödtalstelefoner. Resenärerna blir ju inte så värst mycket gladare av att vi nu står still i Snb, redan femtio-nånting-minuter försenade. Jag lugnar dom dock med ett utrop som handlar om deras säkerhet och hur viktigt det är att dessa system fungerar.

Vi rullar strax vidare, systemen fungerade utan en hicka och *.streck-misstanken återstår.. Dock var det slut med okynnesnödsamtal för denna gången och vi glider in i Cst, norrifrån, med ungefär en timmes försening.

Tåget ska även ned till Hagalund för en toatömning och lite plockstädning/vattentryckning så jag beger mig norrut igen, nu med mitt "gamla" tågnummer. Tåget har ju fortfarande en defekt tyfon i södra änden så jag ställer av detta för ett annat tågsätt att ta upp till Cst. Det blir även strul, inte med tåget denna gång utan med administreringen, så jag släpper detsamma där jag hittat det (nåja jag körde fram en tåglängd, till porten, sen släppte jag det) och hoppar på en X2 som var på väg till Cst. Jag ligger nu på gränsen att hinna med mitt Uppsalavarv men ber dom skicka jouren på det eftersom jag kommer överskrida min maximala sträck-körtid (jag är även sjukt hungrig). Mitt i "lunchen" ringer tågledningen för att göra reklam om det jour-jobbet som nu hamnat på mina axlar. En X2:a står tydligen eländig och bortglömd nere i Hagalund full med mat o dyl, behöver en avfornering.. Tar ut ännu ett set med körplaner och sifolistor, ringer en taxi för färd tillbaka till Hagalund igen.. (?)

Väl vid Nbt möter jag upp med en Lsg-kille i en sån där rolig truck.

Han har ingen aning om nån avfornering, skakar mest på huvudet. Jag ringer någon som ska kontakta någon som ska säga åt nån annan för att få en lirare att sätta sig i ännu en såndär truck för att avfornera mitt tåg. Sedan ringer förvirringen för att tacka för hjälpen med avforneringstrippen (?) samt ge mig tillstånd att åka hem! Jag är bra sugen att bara säja tack för att sedan ta mina lågprofilare söderut-västerut, lämna tåget på c-gruppen liksom..

Det gör jag dock inte och personen i telefonen blir överraskad när jag fortfarande är på tåget, typ en timme efter det skulle vara klart! Personen skulle även kontakta någon som skulle säga åt nån annan för att få en lirare att sätta sig i en såndär truck osv.. check.

Jag ledsnar något och går in i tåget som forneras bredvid mitt för lite kaffe och en pratstund med roliga ombordare från götet.

En halv evighet senare är plötsligt mitt tåg tomt på mat och jag drar snabbt igen alla dörrar för färden mot Hgl och mellanbangården där X2:damen skulle få sig en avställning och lite tågvärme..

Jag brottas en stund med hörlurssladden tågvärmekabeln, sedan åker jag hem.. pust..

Lyckades få datorjäveln att acceptera den, nu fungerande och även nyLEVERERADE, hårddisken! Äntligen.. Dock tror jag att datorjäveln i den X40 som jag ska köra till Arboga denna dag ljuger för mig när den hävdar att det minsann är 22 grader i förarhytten. Eventuellt glömde den ett litet minus framför, det är SVINKALLT!

--

Observerade två mysbyx-utstyrda ungdomar som hängde i Läggesta och försökte se hårda ut samtidigt som dom drog munbloss på en pytteliten pipformad napp.. Fan, kommer ihåg DEN DÄR perioden. Nog för att jag aldrig skulle blivit fångad ens död i ett par såna där nylon-plysh ursäkter till byxor på stan. Det räckte med ett byxryck så var jag botad från den ovanan.. Sedan är ju det där problemet med intresse också. Alltså om man blir lite intresserad, så att säga, så blir det knepigt att dölja.. Hmm..

--

Jag sitter i Arboga och surar över att båda kaffemaskinerna är trasiga.. Sedan tänker jag att kaffet ändå har vissa likheter med vakuumanläggningen och blir på bättre humör (som den fågelbräjn jag är). (?)

--

På tillbakavägen klagar ombordarna på dålig gång, check.

Men till Hgl kom den, till slut..  

Dagens Falunvarv börjar i bistrovagnen där jag gömmer mig för att vänta in ombordpersonalen. Det skulle bli två tämligen driftsäkra damer som stod för bepersoningen i vagnarna. Jag höll mig mest ur vägen för att inte förstöra något (i vanlig ordning). Är på vippen att lämna Cst sent pga det trevliga sällskapet.

Kaffebryggaren var inte klar så det blev inget kaffe, vafan!

Jagade en Uppsalapendel som jag hann i fatt strax innan Uppsala, med lite "0p" i ATC som följd. I Morgongåvatrakten håller jag på att köra på tre skogshuggare (eller nåt) som står och slöar på spåret, tror även att samtliga hade hörselkåpor eller liknande! Dom far ned i diket som höns ungefär ackompanjerat av min ilskna tyfon! Fan detta är andra dagen i rad jag nästan kör på nån lirare i reflexkläder nu, vafan!

I Sala får jag då äntligen mitt kaffe och jag är såå lycklig.

I Vikmanshyttan går tåget helt abrupt i nödbroms!?

Nån som leker med en vägbom/spårledning?

Kommer till Borlänge utan övrigt att nämna, i tid o allt! Sätter mig på en regina mot Falun.

I Rastlokalen stöter jag på den ombordaren som jag ska arbeta med till Stockholm, en förvirrad diskussion startar där han frågar nåt som jag missuppfattar/svarar på som han inte riktigt hör som jag upprepar som han blir tyst av? .. men kromosontoarullen var iallafall glad..

Börjar om, denna gång pratar jag lite högre och försöker få fattningsapparaten att hänga med lite bättre. Det är många av de lite äldre på detta jobbet som har fått hörselskador efter tio-tjugo år i skrammelvagnar.. check.

--

Tåget tillbaka är en coradia duplex, jag bestämmer mig för att endast använda den där farthållarratten för tågets framförande! Snacka om att nå bottenskiktet av arbetsinsats..

Vägen tillbaka kantas av en hög med olika tågmöten

I Morgongåva, i jämnhöjd med dom där trä-skallarna, trillar brytaren ur lite nervöst. Jag pillar i den lite sådär o-nervöst igen..

Väl i Uppsala ledsnar jag på att "ratta" in hastigheten och börjar köra tåget igen.

Känns alltid så spooky att blåsa tvåhundra förbi Rotebro, av nån konstig anledning..

Sen är dagen slut, efter ett varv ned i bajset där jag multade på ytterligare en brödrost..

Jag beger mig ut från våra rastlokaler för att lösa av föraren som strax ankommer något spår därnere med min Uppsalapendel. Klockan är nollfyra tjugo, gissa aktivitetsnivån på Centralstationen? "Något spår" innebär just nu att jag inte har en aning om vars tåget kommer befinna sig eftersom domdär info-displayerna inte kommit upp ännu efter rastlokalsrenoveringen samt att min hiss inte kommer ända upp klockan nu..

Det är sådär kusligt tyst, svart och öde. En råtta (en rattus, ingen människodito motsv..) väcks av att jag kliver ut i en sidokorridor till centralhallen, Han/hon skulle tydligen åt samma håll så vi slår följe och kilar vidare mot en lämplig trappa. Sade jag att det är tyst, svart o öde? Jag virrar runt och försöker öppna diverse nu låsta dörrar för att ta mig ned till spårområdet. Det hela känns som en såndär film och jag börjar förvänta mig att drak-ulla, alt äljens ska stå runt nästa hörn o skrämmas.

Till slut får jag ge upp mina försök att komma en våning ned och gör en omfattning höger med metkrok (för ullas skull) för att sedan gå runt en stund nere vid spåren för att lokalisera mitt tåg.

Detta Loktåg lämnas över av Spennare himself, med ett leende! Klockan är inte ens fem, hoppas jag såg sådär pigg ut..

Jag har grönt så jag rullar ut ur Cst efter mina kontroller är gjorda, inga stopp på vägen så jag ankommer Uppsala strax innan halv sex på morgonen. Rullar in på ett av dom där spretans nya spåren + plattform som dagen till ära var utrustad med stoppbock!

Det är lika dött här i Uppsala. Jag kollar om råttan följde med mig så jag kan få lite sällsis, om han/hon var det så gömmer han/hon sig nu i förstaklassvagnen och vägrar kliva av.. synd.

Resterande arbetsdag var ett virrvarr av stressade och dörryckande resenärer, balisfel som tydligen bara jag fick vid flera tillfällen på olika fordon och spårträngsel både här o där:

Angående detta ofog med att försöka kliva på/av i farten så gjorde jag en mängd högtalarutrop om varför det är förbjudet att göra det. Vid ett tillfälle när det var extra illa trampade jag till på tyfonen med effekten att de flesta på plattfomen snabbt satte händerna för öronen (istället för på det rörliga tåget)! Kanske inte världens bästa sätt att undvika en otäck personolycka men dock så effektivt. 

Jag lyckas lösa av Spennare ytterligare en gång, få flera mig-relaterade balisfel samt ännu fler nära-dörren -döden upplevelser innan jag tog mig hemåt..

Nattens facit blir det dubbla mot sist, faktiskt!! Vilket inte är så roligt för nån som står där klockan fyra. Jag, till exempel, när denna ekvation börjar med Totsömn = 4h..

Letade mig ned till gårdagens X2:a:

Som denna dag var piggare än mig, endast en extra resett behövdes för att hon skulle röra på sig. Fantastich!

Tror så här i efterhand att varken hon eller jag var riktigt vakna den första biten för till Nässjö kom vi utan så mycket som lite halka.. eller halkade gjorde det iofs som fan.. äh..

I flisby tjuter FISen bestört till för att meddela att vi tappat en vagn ganska precis mitt i tåget! Jag är rätt säker på att sånt inte ens kan hända i nån risig PIXAR-film så jag kvitterar och är glad men stannar så fort som jag bedömmer är möjligt för en analys/kontroll.

-en till såndär ruta-

Innebörden här av en "tappad vagn" är att vagnens dator av någon anledning ramlar ur databussen (Va! finns det en BUSSJÄVEL i tåget!?). När detta inträffar kan den tappade vagnens dörrars lägen, brandlarm,odyl. inte kontrolleras av hyttdatorn. Eftersom den situationen kan sluta illa så anses en tappad vagn som ett s.k stoppande fel.

-en till såndär ruta har tagit slut-

Eftersom jag inte är tappad bakom en vagn (nyligen) så stannar jag för den där felsökningen som jag mumlade om tidigare. Gör lite omaktiveringar och resettar, får saker att lira, snackar lite med fjärrar, ombordare, mig själv och olika högtalare ute i tåget. Rullar iväg igen. Problemet eskalerar lagom till stoppet i Tranås, här tar jag en livlina och ringer min kompis på driftstöd. Tydligen så är Jönköpings-elektriciteten inte lika nyttig som den i hufvudschtaden, därför har den schletnaste vagnen (ingen nämd men hosthostHOST2703HOSTkk..) fått svälta under natten och är rackarns sur o ovillig att "ta bussen" idag..

Rådet jag får är att stänga/låsa/spärra samtliga dörrar och även stänga av bromsen på den felande vagnen.

Bromsen, undrar ni?

-Ja, du frågade-

Om batterispänningen försvinner så slutar även slirskyddet att fungera (på bilar=ABS) med slutresultatet riktigt sköna fyrkantiga hjul!

-fler frågor?-

Får släppa förbi ett pendeltåg och lämnar Tns fyrtiofem minuter sen, med samtliga åtgärder gjorda. Dock fortsätter FISen att påpeka den tappade vagnen. FISen påpekar den tappade vagnen var tionde sekund. FISens påpekande är även något högljudande Förjävla migränhögt. FISen är just nu inte speciellt omtyckt av lokföraren, som för att slippa diverse hjärnskador (läs/se Felkvitteringsknappsformade hål pannan)

raskt applicerar sina formgjutna-filter-rejsröda och snordyra hörselproppar! Endast efter en svår uppförsbacke kan man riktigt njuta av mellanmjölk en nedförsbacke!  

Varje gång FISen piper till gäller det något allvarligt. Detta betyder att jag läser vad fisen skriver ut för att sedan kvittera ungefär sex gånger per minut samtidigt som jag kör tåget. När jag gjort detta en sisådär tiotusen åttahundra gånger börjar min personliga "4h" träda in och bromsa ned hjärnan (4h som fyra sömntimmar, ni som inte fattade) och jag lockar fram ombordaren med sånt där svart gegg i en cylindriskt formad papptratt.. Mhh..

På tal om "4h" så plongar denna kombination upp plötsligt i ATC, jag svarar genast med att kontrollera/kvittera FISen bromsa! När jag kommer runt en kurva står där tre-fyra banverksnissar och filurar mitt i spåret! Pga. tidigare hindervarning så ligger jag redan i fullbroms så jag sträcker mig mot Mg-bromsen samt kontrollerar/kvitterar FISen stampar ned på tyfonen! En av dom vinkar irriterat nån sorts "klar för tågets passage" medans dom som inte alls var klara slänger sig i diket, på ett mycket proffsigt och avslappnat sätt. Ringer fjärren om detta, något skakis. Då passar en signal framför mig på att kontrollera/kvittera FISen gå om i stopp plus att jag miss-kommer ihåg hur repeterbaliserna ligger i det här området med följden att ATC tar över min inbromsning med MG och alles.. Jag rapporterar klart till tågklareraren samtidigt som jag kontrollerar/kvitterar FISen lossar ut bromsen inför den nu gröna signalen och fortsätter färden..

I Söö, på bron, är ytterligare en signal i stopp och här är det halt! Jag ska inte stanna (egentligen) men får kontrollera/kvittera FISen slå på hejdarna ordentligt för att lyckas stanna utan ATChjälp.

När jag väl får kör ut ur Söö så börjar dörrarna att kontrollera/kvittera FISen spöka igen! Kompressorn har även börjat ledsna på att, ja göra det en kompressor gör antar jag.. Den klagade på lång gångtid iallafall. Eftersom dörrarna manövreras av tryckluft så antar jag att det gäller den avstängda vagnen återigen. Men o-stängda dörrar är ju ett stoppande fel och farligt, kom vi ju fram till, så jag fäller ut speglarna samt kontrollerar/kvitterar FISen bromsar ned ordentligt, kontaktar ombordarna för att få kontroll på denna situation!

Ingen dörr är öppen, ingen utvändig gul dörrlampa är tänd samt ombordarna har kontrollerat att ingen dörr så mycket som glappar det minsta. Check. Jag kontrollerar/kvitterar FISen fortsätter färden med nedsatt Sth vilket verkar fungera, nu förhåller sig dörrarna lugna.. Tiden forsar genom fingrarna dock och jag är inne i Cst på samma dygn som när jag lämnade Jö iallafall..

Sätter mig på tunnelbanan hem bara för att kontrollera/kvittera FISen bli sittande där en bra stund pga nån misshandel som kontrollerar/kvitterar FISen denna blogg säkert kommer skriva något om.. Ojoj vad jag kontrollerar/kvitterar FISen är slut-i-rutan när jag väl kommer kontrollera/kvittera FISen innanför min ytterdörr.. Men jag har kontrollerat/kvitterat FISen definitivt inte haft kontrollera/kvittera FISen tråkigt iallafall!! Ska nog kontrollera/kvittera FISen sova en stund..